Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1869, sida 2

skulle jag föra vilse? Ha! Man ser att ni inte på länge trampat ljungen med ra blanka stöflor för att helsa på gamla arry. — Hvad skulle jag göra hos Carry? svarade Mac Leary trotsigt, — jag skickar henne ibland litet pengar, och det är allt hvad en farfarsmor kar begära af sin ättling. Men att sjelf gå till henne! — Jag ville lika så gerna låta stänga in mig i första, bästa badstuga. — Hm, har blifvit en satan så fin gentleman, återtog Dougal efter ett kort besinnande, — det fina arbetet i stan har förändrat er på ett par år. Minns ännu hvilken glädje det väckte, då Sonny kom hem nattetid och kastade några stulna höns eller en gumse framför torfelden — — — Det var förr det, afbröt Mac Leary misslynt. — Nu är det annorlunda, fortfor Dougal med stoiskt lugn, — skulle vara roligt veta hvilka medel Sonny begagnar för att kunna spela den förnäme herrn — — — Bättre medel än vän Dougal, som så länge drifver bort fremmande folks boskap, tills de en vacker dag betala hans ifver med ett halsband af hampa. Dougal skrattade åter tvetydigt för sig sjelf. ) — Föröfrigt, vän Dougal, skola vi inte tvista om dylika saker, återtog Mac Leary, som började finna sin följeslagares tystnad obehaglig, — ni vet att jag har lärt åtskilligt och tillräckligt för att föda mig anständigt på mer än ett sätt. — Ville gerna veta hur ni har burit er åt att lära så mycket, svarade Dougal