Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1869, sida 2

Kristiania. Mos 2 Göteborg den 4 Januari. I Stockholmsposten af den 28 December läses efterföljande uppsats, hvilken vi beledsaga med några anmärkningar: , Vi förmoda, att regeringen just nu är sysselsatt med att förslagsvis uppgöra budgeten för året 1870. På några betydligare reduktioner i statsutgifterna våga vi icke hoppas. Det ligger i sakens natur, att då samhället i de flesta riktningar går framåt, och då anspråken på administrationen i alla grenar årligen tillväxa, så faller det sig svårt att åstadkomma minskningar i utgifterna. För vår ringa del skulle vi känna oss belåtna om ingen tillökning ifrågakommer och om, genom styresseverkens reorganisation, en snabbare lagskipning, en bättre representatation i främmande länder, armsåorganisation m. m., nationen kunde erhålla en något ökad valuta för de lemnade skattebidragen. Under de tvenne riksdagarne, sedan representationsreformen blifvit tillämpad, har man mycket talat om bristande jemvigt emellan statens inkomster och utgifter. Huruledes detta förhållande uppkommit, är temligen likgiltigt. Nog af, det var ett arf från 1865 års riksdag, då naturligtvis ,,den stora frågan vållade, att andra angelägenheter mindre sorgsälligt behandlades. Missväxten i statskassan hindrade i någon mån, dock icke helt och håilet, obetänksamma utgifter. Den medförde sålunda något godt. Enligt vår åsigt är naturligtvis bäst om debet och kredit gå jemnt upp emot hvarandra. Men hellre liten brist än stora öfverskott, ty de blifva alltid föremål tör häftiga anlopp och mera sällan använda till så nyttiga ändamål, att statsmedel dertill borde med rätta anlitas. Vid 1869 års statsreglering fyllde man bristen på ett sätt, som ej är användbart alla år; man lånade i etället för att skatta. Det är visserligen sannt, att man fullkomligt lagenligt, efter att hafva beslutat allahanda utgifter och beräknat åtskilliga inkomster, plägat fylla det som då felats genom att bestämma den ,,allmänna bevillningens belopp. Då man besinnar, att icke allenast regeringens framställningar utan jemväl en mängd enskilda motionärers inverka på statsutgifterna, är det otänkbart, att vare sig finansminister eller statsutskott skall kunna så iakttaga de mångskiftande besluten, att utgifterna någorlunda passa ihop med inkomsterna; fast mindre som samtidigt strider pågå i syttning, att den ena samhällsklassen vill ernå skattelindringar på den andres bekostnad. Ett bättre ordnadt förhållande skulle säkerligen uppkomma, om man först afgjorde hvilka och huru stora skattebördor, alla bevillningar inbegripna, svenska folket genom sina representanter kunde finnas hugadt att sig åtaga. Den ordinarie staten tillkom sjelfskrifvet första rummet bland utgifterna; extra statsregleringen den andra, och enskilda motionärers framställningar blott i den mån de redan kända tillgångarne kunde medgifva. Vi hafva tillåtit oss uttrycka den förhoppning, att ingen tillökning i budgeten ifrågakommer; vi taga för gifvet, att ingen fråga om nytt statslån varder framstäld. Så vidt vi kunnat finna, utgör statsskulden vid innevarande års slut 108 millioner rdr. Summan är ej obetydlig, men det värsta är, att större delen deraf iemte minst 150 millioner rdr andra svenska lån torde innehafvas af personer, hvilka liksom de irländska lorderna spisa sina räntor utom landet. Skuld till utlandet suger mer än någon kan föreställa sig, och eburu förhållanden hafva funnits och kunna uppkomma, som berättiga till dylik skuldsättning, bör man dock noga akta sig för att låna så mycket att man icke mera får låna på drägliga vilkor. När stater komma derhän, att de endast genom höga premier kunna framlocka långifvare, eller måhända nödgas pantförskrifva särskilda inkomsttitlar för att komma i åtnjutande af den kredit, som längesedan upphört att tillkomma den låntagande staten genom välförvärfvadt anseende för hushållsaktighet och noggrannhet i förbindelsens fullgörande: då är ofärd nära. Vi vilja ej tala om Turkiet, som förefaller särdeles bekymmerslöst för sin framtid. Men hvilka hinder för uppblomstring, hvilka förödmjukelser har ej Österrike fått underkasta sig, endast för ärfda dåliga finanser! Italiens tramåtskridande har blifvit väsentligen hämmadt genom dess stora statsskuld. När man i ett land kan erhålla 9 å 10 procents ränta på nationens egen skuld, så är det tydligt att förlagskapital för handel och industri, dervid alltid större risk anses förknippad, skall falla sig oerhördt dyrt. Spaniens frihet och lycka gå måhända ännu en gång förlorade till följd af dess oerhördt tryckande statsskuld. För att komma på det klara, börja så att säga ,ny räkning, ansåg man sig behöfva ett nytt lån af 10 millioner pund sterling! Hvilken eerhörd summa, och huru förskräckligt tryckande, isynnerhet då amortering och räntor skola gå till utlandet. Alla de nu uppräknade länderna äro till följd af klimat och läge vida rikare än vårt Sverge; det är derföre af synnerlig vigt, att vi taga varning af andras bittra erfarenhet, innan den blir vår egen. I afseende på jernvägsbyggnaderna för statens räkning föreställa vi oss, att den nordvestra banan kommer att fortsättas med ett belopp motsvarande. den nettobehällning statsbanorna lemna. Det kan tillsvidare vara nog om allmänna skattemedel anlitas för att erlägga annuiteterna å jernvägslånen, och senaste riksdag syntes icke hågad att gå längre. Det är visserligen önskvärdt att snart få ännu en eller annan jernbana fullbordad; men man måste jemväl tänka på, hvar man skall taga medel till annutitetez för nya lån, särdeles som benägenheten att skatta ej är synnerligen stor. Att blott besluta utgifter utan att tänka på inkomsterna anse vi lika förkastligt i detta som i alla andra afseenden. För vår del tro vi ej det vara omöjligt att småningom åstadkomma ganska betydliga besparingar i statsutgifterna, der