Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1868, sida 2

Museum hålles öppet från kl. 10 f. m—3 e. m. — Läsrummet hålles öppet från kl. 10—1210 e. m. Musei bibliotek hålles öppet från kl. 12—1 middagen. 2— Stockholm. Prinsens af Wales besök. Konungen och drottningen gåfvo i Lördags afton, i konungens stora våning 1 trappa upp i kgl. slottet, för prinsen af Wales en soiröe med dans, som bevistades utom af den höge främlingen jemväl af enkedrottningen, hertigen och hertiginnan af Östergötland samt hertigen och hertiginnan af Dalarne. Bland de inbjudne voro för öfrigt utrikesstatsministern, medlemmar af svenska och norska statsrådet, diplomatiska kåren, presenterade damer, konungens stab, de kongliga och furstliga hofuppvaktningarne, åtskilliga garnisonsofficerare m. fl. till ett sammanlagdt antal af omkring 170 personer. Dansen, som började kl. 9, fortgick till efter midnatt. Dansmusiken utfördes af hr Ringvalls orkester. Soupårn serverades i tatvelgalleriet och gobelins-matsalen. Konungen och drottningen gåfvo i Söndags för prinsen af Wales middag, hvartill voro inbjudna enkedrottningen, hertigarne och hertiginnorna af Östergötland och Dalarne samt de kongl. och furstliga staberna och hofuppvaktningarne. Prinsen af Wales bevistade Söndagens högmessogudstjenst i engelska kyrkan. Den till i Lördags arrangerade kongl. jagten blef i anseende till den ogynnsamma väderleken inställd. Prinsen af Wales bevistade i Söndags afton representationen å k. Stora teatern, då operan ,,Den Stumma uppfördtn ; — Afshed. K. M:t har, uppå gjord ansökning, beviljat löjtnanten vid k. Marinregementet J. G. Schmaltz afsked ur krigstjensten. — Frimurarorden i Stockholm törehade i Söndags, berättar Dag. Nyh:r, ett ovauligt högtidligt och ansträngande arbete, då nemligen prinsen af Wales recipierades uti icke mindre än sex grader. Konungen fungerade sjelf vid receptionerna och begaf sig fördenskull redan kl. 12 på middagen till logen, dit prinsen af Wales ankom kl. half 2. Endast ett mindre, men valdt sällskap deltog i arbetet. — Prinsen skulle i går komma att mottaga ännu flera grader i orden. — Juhmarknaden på Stortorget började, berättar Dag. Nyh:r, i Söndags afton, såsom vanligt under tillopp af mycket folk, hvaribland dock måhända voro flera åskådare än köpare. Men julmarknaden inskränkte sig icke endast till det lilla Stortorget. Å de flesta gator, der butiker finnas, voro dessa nemligen öppnade, fönstren upplysta det ena klarare än det andra och en liflig rörelse — af menniskor rådde. På några gator, exempelvis Westerlånggatan, Drottninggatan, södra delen af Regeringsgatan — att icke tala om Norrbro — var trängseln mycket stor. Den alltsedan engelske kronprinsens hitkomst här rådande Londoner-misten lättade något fram på aftonen, så att vädret var ganska behagligt. — Malmö Industrilotteri Det åt Malmö industriförening på obestämd tid gifna tillstånd till inrättande af ett industrilotteri, har regeringen nu funnit sig föranlåten att begränsa så, att lotteriet skall upphöra vid slutet af år 1872. En af Upsala stads och läns industriförening gjord ansökan att få, i likhet med hvad å andra orter redan existerar, inrätta ett industrilotteri, har af regeringen blifvit afslagen. — Svenska akademien firade i Söndags sin högtidsdag å stora börssalen. Sammankomsten bevistades af konungen, drottningen, enkedrottningen, hertigarne af Östergötland och Dalarne, hertiginnan af Dalarne samt prinsessan Lovisa. Af akademiens nu lefvande 17 ledamöter voro icke mindre än 13 närvarande, nemligen: akademiens nuvarande direktör hr grefva Manderström, akademiens t. f. sekreterare hr Rydqvist, samt hrr Wennerberg, Carlson, Svedelius, Böttiger, grefve Hamilton, Hildebrand, Kullberg, Fries, Strandberg, frih. De Geer och Ljunggren. — Om sammankomsten anför Dagbladet: Sammankomsten öppnades af akademiens direktör, hr grefve Manderström, som omnämnde, hurusom akademiens hufvudändamål vore att väcka och underhålla kärleken till fosterlandets stora minnen; att akademiens stiftats samma datum, Gustaf II Adelf föddes; att under innevarande år här i hufvudstaden blifvit rest en bildstod af en af Sverges stora hjeltekonungar, nemligen Carl XII, hvars , minne lefver och skall alltid lefva i svenska hjerian-. Under anförande, hurusom konungahusets lycka vore svenska folket kärt, erinrade talaren om den förening, som under året knutits mellan en ung svensk furstinna och tronföljaren i Danmark. Härefter påminde talaren om den stora förlust akademien har att beklaga, den största förlust, som kunde drabba henne, en förlust ej allenast för vitterheten utan äfven för fäderneslandet. Svenska akademiens sekreterare, frih. Bernhard von Beskow, hade nemligen under årets lopp nedlagt sina vapen. Dessa blanka vapen, hvilka aldrig blefvo nötta eller försljade, hade nu nedlagts utan fläck. Talaren öfvergick till en kort karakteristik ötver den hädangångne. Han vidrörde först de medfödda goda egenskaper, goda geniers faddergåfva, hvilka tillfallit friherre von Beskow; antydde hurusom skönheten tryckt sin prägel äfven i hans yttre väsende, hurusom v. Beskow i lifstiden var älskad och eftersökt i sällskapslifvet, hurusom det var ej blott vitterhetens idkare, som samlades omkring honom, utan äfven vetenskapsmän, konstnärer, statsmän m. fl. Tal. anmärkte, att frih. v. Beskows ,,hem var en smakens, konstens och vänskapens helgedom. Under anförande hurusom domen öfver den aflidne från olika partier fördelaktigt uttalats samt att man sökt göra full rättvisa åt honom, antyddes att några dock velat finna en alltför stor välvilja i frih. v. Beskows teckning af Gustaf III såsom konung och menniska. Tal. förklarade denna omständighet. En hvar, som med uppmärksamhet läste denna teekning, skulle dock alltid finna och erkänna omsorgen i forskningen; ännu vore icke tiden kommen, då man oväldigt kunde bedöma Gustaf III; men då framdeles en verklig häfdatecknare framträdde, då skulle frih. v. Beskows ärliga forskningar väga tungt samt hans arbeten lemna värdefulla och upplysande bidrag. Vidare påmindes, hurusom frih. v. Beskow tecknat Karl XII, och beklagades, att det ej blef författaren förunnadt att fullborda detta arbete. Akademiens djupa saknad af den hädangångna tolkades vidare i ett ytterst anslående, synnerligen vackert poem, förfatiadt och nu framsågat af hr