got belopp för tillfället ville hon icke uppgifva Finnas möjligen medel, så ville jag föreslå, att 2 3 30 rdr sändas henne så fort sig göra läte, särdeles son hon ämnar att snart, kanske i denna vecka, före taga en flyttning hit nära intill staden, emeda lokalen på Kultomten numera är för trång. Hoi har velat bo i stadens närhet för att kunna hafv: lättare tillgång till läkarevård. Dessutom har hor fattat det beslut att skaffa sig större lokal, fö att, i den mån Herren skickar tillgångar, kunnemottaga flera af dessa vanlottade. Nästan dag ligen inkomma, sedan hennes kärleksfulla företag genom tidningarna blifvit mera bekant, från all håll bönfallande ansökningar, och hon ville så ger na, om hon kunde, hjelpa alla-. — — — — — Skånes folkhögskolor. Ur ett bref til Dagl. Alleh:a meddela vi följande: De skånska folkhögskolorna äro företeelser, som förtjena att af fosterlandsvännen följas med der största uppmärksamhet. Föreställom oss ett anta fullvuxna unga män, samlade i en anspråkslös bondgård, hvars ,stuga blifvit inrättad till skolsal der föredrag, samtal, skrifoch räknelektioner samt sång omvexla under dagens lopp. På väggarne hänga kartor, och annan undervisningsmateriel är placerad här och der i rummet. Att de unga lörarne såväl som eleverna taga saken på allvar, derom kan man lätt öfvertyga sig. Sådana äro de båda skånska folkhögskolorna till det yttre; de förefalla besökaren temligen lika hvarandra. Till den inre karakteren hafva de deremot stora olikheter. Den vestskånska folkhögskolan förhåller sig till den östskånska såsom den parkerska rationalismen till den politiskt-liberala pietismen. Vi vilja icke påstå att de parkerska lärorna föredragas i den vestskånska folkhögskolan: men sjelfva andan i skolan synes oss vara något i den vägen. Kunskap, dygd och goda seder synas vara allt hvad man der åsyftar. Man synes i allt vilja söka den gyllene medelvägen och isynnerhet akta sig för de extrema idser, som utmärka entusiasterna. Man ser Gud i naturen, man söker utveckla och väcka kunskapsbegär, skönhetssinne, tankeförmåga 0. s. v., men den religiösa känslan lägger man icke an på. Den östskånska folkhögskolan har uppspirat ur , Wanneberga Traktatsällskaps grund och har derför en viss pietistisk karakter. Wanneberga Traktatsällskap är ett äldre, på statskyrklig basis stående religiöst sällskap, som inom sig innesluter en massa medlemmar och deribland äfven en mängd prester, samt eger en bönesal i Wanneberga, Winslöfs socken, och ett missionshus eller kyrka i Hessleholm. Detta sällskap har den egendomligheten att dess medlemmar i politiskt och socialt hänseende hysa nära nog radikala åsigter. I de socknar, der detta sällskap utöfvar sitt inflytande, ser man derför en intelligens i förening med ordning och sedlighet, som man förgäfves söker på många andra ställen. Själen i Wanneberga-sällskapet har den gamle med. och fil. uoktorn S. Bergman i Winslöf, Sverges Grundtvig, varit. Vid ett besök i den östskånska folkhögskolan i Önnestad, finner man snart inom densamma en viss förvandtskap med de Grundtvigska folkhögskolorna i Danmark. Man läser der icke religion, men der finnes rehgion i lifvet. Hela anordningen visar att den stält sig på religiös grund. I den vestskånska folkhögskolan i Hvilan har man tillsatt några ordningsmän, som medla emellan kamraterne; i Önnestad hafva eleverna tillsatt en jury, som skipar lag emellan dem, och der har man äfven stiftat minutiösa lagar för sig sjelfva och belagt alla felaktigheter med böter. I Hvilan firades Carl den tolftes minnesfest med ett glas punsch, i Önnestad är hvarje tande af spirituosa belagdt med en rdr i böter. I Hvilan tro vi tobaksrökning under vissa vilkor vara tillåten, i Önnestad är allt användande af tobak förbjudet o. 8. v. Så olika dessa skolor äro, så verka de dock till samma ädla mål: allmogens upplysning. De äro ämnade att utgöra bildningsanstalter för män af folket, som sedan skola hvar i sin by eller socken bidraga att sprida fosterländska tänkesätt och goda idber. Med skäl frågar man: ,, Hvad skall blifva af dessa barnen?? Folkhögskolorna motsvara ett bestämdt tidens behof, men de kunna icke bestå utan ett varmt intresse hos befolkningen i orten, och detta intresse är i sin ordning beroende at de synbara frukter, som folkhögskolan skänker. Förmår och förstår läraren att värma, lifva och leda eleverna till det sanna och goda, kan han af dem göra sig älskad och förmår att älska dem tillbaka, att meddela dem både nytt och gammalt af sitt hjertas rika satabur, så skall intresset för skolan tillväxa, medel tillströmma och det goda verket alltmer och mer närma sig sitt ideal. En god folkhögskollärare måste förstå att hänföra och han måste sjelf kunna hänföras för den goda saken. Förstår han ej detta, så frukta vi, att han ej är folkhögskolans rätte man.