Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1868, sida 2

lor mot Bertram. Han måste taga ut steget, sä hopplöst det än var. — Mr Levingstone, sade han, — jag har kommit hit för ett ändamål, hvilket jag fruktar att arten af edra känslor och åsigter rörande denne olycklige unge man skall hindra er att upptaga gynnsamt. Likväl anser jag honom vara oskyldig; och med denna öfvertygelse är det min pligt, att göra allt hvad jag kan för hohonom, icke blott för att ädagalägga hans oskuld, men, om detta misslyckas, att erhålla ett uppskof, åtminstone för en tid, med domens verkställande. I denna afsigt kom jag hit i hopp att förmå er, i betraktande af alla omständigheter rörande denna sak, er broders egen tillgifvenhet för den unge mannen, hans mångåriga oförvitliga tjenst i ert hus, att rekommendera honom till nåd, till fullt åtnjutande af det tvifvel, som förefinnes i fall intet vidare bevis tydligt ådagalägger hans brottslighet. Ni såsom käranden, såsom den mördades broder, kunde göra så mycket för den olycklige ynglingen, om ni blott ville. Han är mycket ung ännu, mr Levingstone. Stackars Ralph! Med hvarje ord han yttrade, såg han huru fruktlös hans framställning var; den enda mildrande verkan, som bans tal frambragte hos hans åhörare, var hvad angick honom sjelf. Advokaten hade förutsett en storm af vrede, men den lille mannen talade tvärtom fogligare än han hitintills hade gjort. — Godt, sir, sade han, — ni har naturligtvis fullkomlig rätt att hysa er egen åsigt, ehuru jag måste erkänna att den förefaller mig ganska besynnerlig och obegriplig, men jag försäkrar er att jag