enade, hexameter och pentameter, eller längre och kortare daktyliska verser, en form, som är märkvärdig såsom poesiens första steg till en friare rytmisk bildning, och till innehålet kunde den behandla hvilket ämne som helst, blott att skalden deri gaf uttryck åt ett upprördt, af yttre tilldragelser bestormadt sinne. Denna den grekiska elegiens karakter belystes historiskt med framställning af de mera framstående skalderna, såsom den berömde krigssångaren Tyrtseos, som gaf uttryck åt spartanernas patriotiska hänförelse i messiniska kriget, Archilochos, som gjorde elegien till bordsoch grafsång, Mimnermos, som skref den förste kärlekselegien till sin älskade, flöjtspelerskan Nanno, den store lagstiftaren Solon, som använde elegien för politiska ändamål, särskildt då han en gång, klädd som härold, genom en hänförande sång eggade sina landsmän att återeröfra Salamis, samt den gnomiske eller sentensriko Theognis och epigramförfattaren Simonides, af hvilkas blott i fragment qvarlefvande arbeten kortare, på svenska metriskt återgifna stycken meddelades. Sedan behandlades jamben eller smädedikten, hvars mästare var Archilochos, hvilken gaf egentliga uppslaget tilll antikens komiska och satiriska riktning genom sina i forntiden högt berömda nidvisor om Lykambes och hans döttrar, af hvilka den sköna Neobule varit hans älskarinna, men blef honom nekad till hustru, då han friade. Det var för att hämnas denna skymf Archilochos grep till jamben, dervid följande en urgammal grekisk karnevalssed att vid vissa gudafester tillåta sig ohejdadt skämt med nästan, och enligt berättelsen skola offren för hans smådelust hafva hängt sig. Slutligen framställdes samme Archilochos såsom en uppfinnare och nyskapare på verskonstens område jemförlig med Parthenons och den olympiske Zeus mästare, nemligen genom sina sammansättningar af de nya versmått, som han använde, jamber och trocheer, till versslag, hvilka sedan blefvo stående former för grekerna samt öfvergingo till den moderna poesien och ännu i dag, på samma gång deras princip har i hufvudsaken gällande kraft, kunna återfinnas i många af de versfor mer, som våra skalder begagna. Föredraget i dag afhandlar, såsom redan är nämndt, den grekiska lyriken. — Vid Läraresällskapets sammanträde Lördagen den 2 dennes — det sista under innevarande år — behandlades frågan om undervisningen i svenska språket. Såsom uppslag till diskussionen väcktes fråga om huruvida undervisning uti svenska språkets behandling i tal och skrift med rätta tillkomme elementarläroverken eller vore att förvisa till folkskolan. Det visades att den sednare har en praktisk uppgift, nemligen bibringande af färdighet i uttal och stafning samt elementerna af satsfogningen, de förra deremot en teoretisk i meddelande af insigt uti språkets grammatikaliska, lexikaliska och stilistiska lagar. Undervisningen i modersmålet utgör en af elementarlärorerkens dyrbaraste uppgifter. För att denna må kunna fyllas, är det nödvändigt, att hvarje elementarlärare i ett ämne, tillika betraktar sig som lärare uti svenska språket. Särskilt gäller detta om språklärarne, hvilka böra beflita sig om att städse anställa jemförelser mellan modersmålet och det språk, som enhvar af dem föreläser, äfvensom, l: vid rättandet af hemtemata, tillse, att äfven den svenska texten felfritt stafvas och i öfrigt rätt behandlas. Lärarne i öfriga kunskapsämnen böra noggrannt tillse att lärjungarne afgifva sina svar uti fullständiga, korrekt bildade satser. Hvad särskilt vidkommer undervisningen i svenska språket, fästades uppmärksamheten på det nya stafsätt, som, isynnerhet genom Rydqvists förtjenstfulla språkforskning, har Prutit sig väg och som äfven gjort sig gällande uti den af elementarläroverken antagna läseboken. Om också ett sådant stafsätt som stälde, bygde, fängelsen (i st. f. det vanliga ställde, byggde, fängelser) må kunna vetenskapligen bevisas såsom rigtigt, är det dock stridande mot det at vår bildade allmänhet vedertagna, och att på en gång konseqvent genomföra detsamma torde möta stora svårigheter. Bästa förfaringssättet vore att, då lärjunge använder det häfdvunna stafningssättet, göra honom uppmärksam på att, ehuru detta allmänneligen begagnas och ätven hos goda författare förekommer, likväl de nyare språkforskningarnes resultater medfört en ny ortografi samt, om möjligt, göra honom bekant med anledningen, hvarföre detnya stafsättet bör uttränga det gamla. Särdeles intressant var rektor Winkrans anförande, hvaruti redogjordes för den förtjenstfulla metod, som vid Karl Johans elementarläroverk användes vid modersmålets undervisning. Den långt framskridna tiden medgaf ej behandlingen af det återstående diskussionsämnet, nemligen grunden för bestämmandet af ordningen lärjungarne emellan, hvarföre det uppsköts till nästa sammanträde. — Offentlig årsexamen har i dag börjats vid Realgymnasium bärstädes, och komma examina med de olika afdelningarne att fortgå under de fem första dagarne i denna vecka, hvarefter terminsafslutningen eger rum på Lördagen. Detta läroverk — ett af de största enskilta läroverk i norden — räknar nu ej mindre än 244 lärjungar, fördelade på nio afdelningar med 18 lärare. Den solida undervisningen, den utmärkta lalalan anrh da anda annrdnindgarna Is St ra hKBrmsvs I HM