Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 december 1868, sida 2

Grandguillot, hade intagit denna uppsats, som till en del var riktad mot Credit mobilier, på Roulands begäran, men trodde att den var att anse som ett tillkännagifvande. En räkning inlemnades för 6,000 rader å 6 francs pr rad 2e 36,000 francs. Banken vägrade att betala, och efter en långvarig rättegång har domstolen ätven underkänt fordringsanspråket. Då statsministern Rouher kom åkande på Rue de Riroli den 7 dennes stötte hans ekipage mot en lastvagn, hvars stång körde in i åkdonet. Lyckligtvis — tillägger en korrespondent — slapp den store statsmannen undan med förskräckelsen. SPANIEN. Den 9 dennes telegraferas från Madrid, att man fruktade för oroligheter i Malaga. Orsaken härtill är, att kommunalstyrelsen vägrat att organisera nationalmilisen, samt att både civiloch militärguvernören fått order att ovilkorligen genomdrifva denna organisation. En sådan åtgärd kan nog äfven behöfpas, enär staden ända ifrån revolutionens början varit terroriserad af ett beväpnadt band på 2,000 man af den sämsta pöbeln i staden. I Cadix har general Peralta under de sednaste oroligheterna derstädes blifvit lätt sårad. Ett telegram från Madrid af den 9 d:s innehåller: ,,Insurgenterna i Cadix hafva beviljats ett vapenstillestånd på 48 timmar, för att begrafva sina döda och bortskaffa sina hustrur och barn. I morgon, Thorsdag, tilländagår rapenstilleståndet. Insurgenterna äro 3,000 man starka, inberäknadt de straff-fångar, som af dem blifvit befriade och beväpnade. Efter utgången af stilleståndet skall under en samtidig medverkan från krigsskeppen anfallet förnyas, och man räknar med visshet på att segra öfver de upproriska, I brist på närmare detaljer, är det svårt att bedöma farans storlek; att döma efter telegrammet synes den allvarsam nog. AMERIKA. I budskapet till kongressen beklagar sig presidenten Johnson ånnu en gång öfver ylandets desorganisation under rekonstruktionsakten och trenne sydstaters författningsvidriga uteslutande från representationen, samt yttrar, att den årliga budgeten på 100 millioner hufvudsakligen tjenade till upprätthållandet af detta laglösa tillstånd. I fortsättningen af budskapet utlofvas, att pappersmyntet med snarast möjliga skall indragas och liqviderna i guld börja. Statsskulden utvisar i slutet af förra månaden en tillvext under året af 35 millioner; inkomstbudgeten för det löpande året belöper sig till 341 och utgiftsbudgeten till 346 millioner; men under de sednaste tre åren ha krigsutgifterna öfverstigit de föreslagna anslagen med 175 millioner. Armen är reducerad till 46,000 man och flottan till 206 fartyg. Krigsministern förordar en ytterligare armreduktion. Johnson gillar kongressens politik mot indianerna och lofvar, att tvisterna med England snart skola blifva bilagda. Sedan den ,,paraguitiska frågan blifvit undersökt, skall Förenta Staternas eskader af den paraguitiska regeringen fordra skadeersättning. Reciprocitetsfördraget med Sandwichsöarne återställer det goda förhållandet med, detta land, och ett förslag om en frivillig införlifning deraf med Förenta Staterna förväntas. Förhållandena till Mexiko äro goda. Regeringens politik i afseende på Japan understödjes af Storbritannien, Frankrike och de andra makterna. Johnson förordar slutligen ett författningsamendement angående direkta presidentsoch senatorsval. En korrespondens från Quito innehåller följande: ,, Alla tidningar från kusten tala endast om en stor jordbäfning, och likväl var det tvenne, ehuru af helt olika natur. Arequipas och åtskilliga andra städers förstöring synes mera sysselsätta verlden än Ibarra, Otavalo och Cotacuchi, oaktadt förödelsen just på sistnämnde ställen syntes i all sin storhet och sasa. Den första jordbäfningen inträffade den 13 Augusti om eftermiddagen och var visserligen på sitt sätt mera storartad än den andra, som inträffade den 16 Augusti kl. half 2 på natten, då på 15 sekunder 40,000 personer omkommo. Den första jordbäfningen förmärktes icke det ringaste i Quito. Vid den andra var en kort stöt tillräcklig för tillintetgörande af allt, som fanns på ytan, och likväl skulle många tusen af de omkomna kunnat blifva räddade, om det sydamerikanska folket ej vore en så afsigkommen race. Ännu efter fem dagars förlopp hörde man under Ibarras ruiner rop om räddning, utan att någon försökte att bjelpa. Indianerna ha icke gjort annat än stulit och mördat. Dessa eljest så slappa naturer förvandlades i hast till hyenor. I Quito äro nära nog alla torn — —