Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1868, sida 1

TT — —111.1 D3 — ö—cÄ4?— Ah——! EE än att visa den tillgifvenhet och uppmärk samhet, som populariteten frivilligt skän ker. Efter konungafamiljens afresa har all mänhetens uppmärksamhet nu rigtat si; på det nyligen öppnade storthinget, son dock ännu ej kommit riktigt i gång me sina göromål, då det klagas öfver, att re geringen ej är skyndsam nog med at aflemna sina propositioner. Medan mar väntar på dessa, sysselsätter man sig mec att af storthingets sammansättning denna gång ställa horoskopet för de vigtigaste saker, såsom bevillningarne till arme och flotta, de projekterade nya jernvägsanläggningarne, stämningen inom thinget för unionssaken m. m. Jag berättade förra gången, att bondepartiet, efter att i omkring 15 år ha förhållit sig lugnt gentemot embetsmannapartiet, så att båda partierna egentligen, efter tjuguåriga strider, sammansmält till ett enda stort framstegsparti, hvilket hufvudsakligen hade landets kommunikationsväsende och närLingsvägar för ögonen, under det sednasto året ånyo rest sig samt — efter att ha hållit talrika möten och stiftat bondeförseningar öfver hela landet — uppställt ett program, hvilket, konseqvent genomfördt, skulle leda till upphäfvandet af de flesta embeten och dessas läggande under kommunerna samt till landtmannaståndets fritagande från de flesta reella och personella onera, hvilka skulle vältras på de öfriga ståndens skuldror. Det är dels om genomförandet af dessa principer — at hvilka flera i form af propositioner till sthinget redan begynna att fordras genomförda — som debatterna denna gåag komma att vända sig, men isynnerhet om penningebevillningarne, då en ultrasparsamhetsanda visat sig rådande under förhandlingarne i alla bondeföreningarne, hvilka förhandlingar varit tryckta i Sören Jaabecks folktidning. Just i ofvannämnda saker, der något nämnvärdt kunde vara att spara, befarar man, att majoriteten denna gång skall genomdrifva sin vilja. Talar man med. personer af detta parti, så nämna de, utom militärbudgeterna, hvilka man i fredstid alltid är först färdig att inskränka, tillika de dyrbara vägoch jernbaneanläggningarne såsom något, hvari gerna nu för en tid kunde göras en liten paus, hvilket dock af alla upplysta män i landet skulle anses som en stor olycka, emedan ett land, som ej har sina kommunikationer i ordning, omöjligt kan bringa utvecklingen af sina näringskällor i harmoni med tidens fordringar och andra staters konkurrens. Jag vill ej fördjupa mig vidare häri, då man af det nu utvecklade redan torde förstå orsakerna till vår fruktan för bondepartiets verksamhet på detta storthing. Det är derför vigtigt att undersöka bondepartiets numeriska styrka, för att få reda på, huruvida det kan bli i stånd att erhålla pluralitet i hvarje serskild sak. Storthinget räknar tillsammans 111 representanter, som äro fördelade i följande klasser: gårdsbrukare (länsmän och klockare nberäknade) 56, embetsmän 30, tjenstemän 9, handlande och andra näringsidkare 16. Man ser således, att bönderna, ifven om alla de öfriga klasserna slå sig hop mot dem, ha öfvervigten och kunna lominera i alla saker, som afgöras genom nkel pluralitet, hvarifrån endast grundagsförändringar äro undantagna, då dessa kola ha två tredjedelar röster för sig. Det örtjenar anmärkas, att ända till år 1857 ar gårdsbrukarnes och embetsmännens anal ungefär detsamma, men derefter ökales de förstnämndes till omkring 50 och lutligen i år till 56, medan embetsmänens antal sjönk i samma proportion, hvarll ätven kommer, att flera af presterna ch sakförarne från landtdistrikten säkergen skola rösta med bönderna, så att det enna gång blir absolut bondemajoritet på hinget. — Då bönderna i sitt program roklamerat: ,, Vi vilja ha grundlagen såan den är och för det törsta ingen närare anslutning till Sverge, skulle den ya unionsaktens öde ej varit tvifvelaktigt, en lyckligtvis kan den efter grundlagen adast föreslås på detta thing och skall st behandlas på nästa. Men på 3 år unna många fluktuationer inträffa istäm