ningar och opinioner. Jag tror, att denna allmänna öfverblick öfver partiernas ställning skall vara till vägledning för svenska läsare i och för uppfattningen af de korta berättelser om storthingets verksamhet, som jag beträffande de större sakerna skall meddela under nästkommande månader. Under de sednaste par veckorna har utspunnit sig en märklig offentlig strid mellan en teologie kandidat, som nyligen inställt sig till praktisk-teologisk examen, samt teologieprofessorerna Caspari, Johnsen och Nissen jemte pastor J. Bruun som censorer. Striden synes tilltaga i bitterhet och omfång, såsom det nästan alltid går när tvisten gäller religiösa saker. Då densamma emellertid ligger utom min sfer som jurist, vill jag inskränka mig till att meddela dess faktum: Den unge kandidaten Ludvig Ingier hade varit uppe till praktisk teologisk examen, som består uti att predika för församlingen en söndag i en af stadens kyrkor. Han erhöll för sin predikan af de 4 nämnde censorerna sämsta betyget, eller non contemnendus, men ansåg detta så oförtjent, att han lät aftrycka sin predikan i , Kirkeligt Folkeblad och i ,Aftenbladet framkastade den beskyllning mot censorerna, att han fått sig tilldömdt sämsta betyget icke emedan hans predikan förtjenade det, utan emedan den var hållen i Grundtvigiansk anda, hvilket den ene af censorerna underhand kommit att yppa. Kand. Ingier är son till den genom sina skrifter bekante grundtvigianaren prosten Ingier i Ullensaker, 3 mil från staden, och man kan tänka sig, att hela detta äfven här i landet icke litet utbredda parti ru kom i harnesk. Skarpa tidningsuppsatser från alla håll haglade ned öfver de teologiska universitetslärarne för deras ,,trosförtöljelse, och det ser ut som om publiken i allmänhet tager parti emot dem, ty — säger man — om predikan i öfrigt är god och hållen i kristlig anda, om än något afvikande från censorernas ortodoxa åsigt, så synes det odiöst, att dessa af ett sådant skäl skola ega rätt att nedsätta kandidatens betyg, hvilket ligger utom begreppet om ett praktiskt prof och egentligen blir ett straff för en trosmening. Allmänheten väntar med längtan en offentlig förklaring af de tre professorerna, medan pastor Bruun varit oförsigtig nog att framkomma med en reservation i saken, som ännu mera styrker publiken i den äsigt, att kandidat Ingier har rätt. En annan strid, likaledes beträffande en praktisk andlig fråga, har den stora svenska sångerskan frn Michaöli — helt säkert mycket emot sin vilja — kommit att väcka här i staden. Af alla de konstnärer och konstnärinnor, som uppträda hos oss, stå Ole Bull och fru Michaöli i afseende på popularitet främst. Det väckte fördenskull stor glädje hos många personer af den mindre bemedlade klassen, hvilka eljest ej ha råd och tillfälle att höra den firade sångerskan, då hon till förliden Fredag beramat en kyrkokonsert. Men ledsnad och missnöje grep sinnena, då man plötsligt erfor, att den af ett par prester och goda borgare bestående kyrkoinspektionen vägrat fru Michaöli som operasångerska att uppträda i någon ar stadens kyrkor. En konsert, vid hvilken uteslutande den andliga musikens mästerverk skulle blifvit föredragna utat en af verldens första konstnärinnor, skullg profanera en af våra kyrkor! Något sådant har man aldrig hört talas om ens i de katolska länderna, der, som bekant, just operans förnämsta artister engageras till att utföra hufvudpartierna vid kyrkokonserterna. Hela vår publik har uppträdt mot den tyranniska kyrkoinspektionen. Regeringen har omsider aflemnat till storthinget den för nästa tre år projekterade statsbudgeten. Hos framstegsmän väcker det odelad glädje, att regeringen ej tagit någon notis om det Jaabiekska partiets skrik på nedsättning i alla bevillningar på grund af dåliga tider och tilltagande fattigbördor, ty faktum är dock, att landet är i starkt materiellt framåtskridande. Budgeten var förra gången på 5 millioner 20,000 specier och är denna gång kalkylerad till 5 millioner 220,000 specier, altså 200,000 specier högre än sednaste gång. Det öfverskjutande beloppet fordras till armåen och flottan. Såsom exempel på landets ofantliga framåtgående kan nämnas, att utgiftsbudgeten för åren omkring 1850 endast var på 2 mill. 700,000 specier. Medan vår hufvudstad redan i många år haft reguliera ängbåtsrouter på Ilull, London, Kiel och Köpenhamn, har det för våra affärsmän oftare sramställda förslaget om en direkt ångbåtsförbindelse på Frankrike alltid fallit igenom. I dessa lagar ha fåärslac ingått från caliaa hne: