Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1868, sida 2

ansspetsar, stridsyxor, bägare, statyetter, refötter, kokkäril, värdefulla stenar. Af större konstsaker anträffade man: vaser, statyer i kroppsstorlek, sarkofager, djurigurer af terra cotta och kalksten m. m. Några af de målade vaserna äro 3 fot höga. SPANIEN. Huru svårt det än är att gissa, huru sakerna skola gestalta sig efter den bourbonska dynastiens störtande, torde likväl med visshet kunna antagas, att det klerikala partiet dervid skall komma att draga det korta strået. Det är att hoppas och förmoda, att Spanien nu skall följa Italiens och Österrikes förebilder och afkasta det kyrkliga ok, som så länge tyngt på detta land och hämmat så väl dess andliga som materiella utveckling. Påfven skall således förlora ännu ett af sina stöd och Italien frigöras från de farhågor, som härrört från den nu störtade spanska dynastiens förkärlek för påfvens verldsliga makt och intresse för det fördrifna neapolitanska konungahuset. Den allmänna politiska friheten skall erhålla ett nytt verkningsområde; det, som redan för en menniskoålder sedan utlofvades, har nu utsigt att blifva uppfyldt, nemligen att Spanien skall ställa sig vid sidan af Europas andra stater i arbetet för frihet och framåtskridande. Slutligen kan måhända — ehuru utsigterna härtill ännu äro långt aflägsna — revolutionens -seger framkalla frågan om hela den pyrengiska halföns förening — verkliggörandet af den iberiska enhetstanken; ty det är sannerligen svårt att inse, hvar spaniorerna skulle förskaffa sig en konung, om icke i Portugal. Spanien är utan tvifvel ännu mindre än de flesta andra europeiska stater lämpligt till att deraf bilda en federativ republik, och tillståndet i de nyspanska republikerna i Centraloch Syd-Amerika torde icke uppmuntra till en sådan styrelseform. Om spanska folket nu rätt inser, huru mycket det riskerar vid införandet af ett republikanskt statsskick, samt huru föreningen med Portugal skulle gifva begge länderna en länge okänd styrka och framför allt en stark sporre till verksamhet, så skall 1868 års spanska revolution måhända få samma betydelse i verldshistorien, som pånyttfödelsen i Italien åren 1859 och 1860. Framtiden får emellertid visa, huru mycket af dessa förväntningar, som skall gå i fullbordan; men t. o. m. om mycket icke skulle gå i fullbordan af det, som man kunde önska, skall likväl bourbonernas fördrifvande vara en så vigtig tilldragelse och ett så stort steg på den rätta vägen, att revolutionen enbart deraf skulle hafva den största betydelse. Så eländigt var tillståndet i landet, att det omöjligt kan blifva värre. Det som isynnerhet lärer förskräckt Isabella under hennes vistelse i San Sebastian och som förmådde henne att bereda sig till flykten var — enligt ,,Times — den omständigheten, att äfven det sista krigsskepp, som tillhörde den eskader, hvilken låg till skydd och för honnörs skull i stadens hamn, begaf sig derifrån, medtagande tullkuttern och en del officerare, som kort förut gjort henne sin uppvaktning och försäkrat om sin trohet. Till den franska ,,Gaulois skrifves, att tiden straxt före Isabellas flykt på den spanska nordbanan dagligen i medeltal löstes 2å 3,000 första klassens biljetter, nästan uteslutande af flyktande personer. Det synes, som hade man ingenstädes lagt hinder i vägen för dem. General Novaliches har i striden mot marskalk Serrano ådagalagt stor personlig tapperhet, men föga fältherreduglighet. Som man erfar, uttröttade han sina trupper genom gagnlösa anfall mot staden Bejar och måste derefter hålla sig stilla i flera dagar för att invänta förstärkningar från Madrid. Det var denna tidpunkt, som Serrano valde att framrycka från Cordova och tvinga generalen till en batalj, som förlorades af de kungliga trupperna. Straxt i början af slaget blef Novaliches sårad, måste lemna valplatsen och blef förd till Madrid, der han sedan aflidit af blessyrerna. Af de spanska tidningarnes meddelanden finner man, att det icke lyckats grefven af Girgenti att förena de af honom kommenderade trupperna med Novaliches. Insurgenterna hade nemligen förstört jernvägarne och telegrafledningarne samt intagit en ställning i ryggen af Novaliches arriergarde, hvarigenom de förhindrade de kungliga härförarnes trupper. Sednare öfvergingo grefvens af Girgenti trupper till insurgenterna; han sjelf flydde till Portugal. Revolutionen, som före slaget mellan Serrano och Novaliches rådde öfver Cadix, Sevilla, Malaga, Cordova, Huelva, Valencia och Rioja, och som dessutom var i besitta — TT —