nells uppfattning, och långtifrån att vilja härom tvista med de högvördige, taga vi gerna derpå fasta. Från den pietistiska sidan af mötet hafva yrkanden framställts, gående ut på att förhindra ingående af nytt äktenskap utaf personer, som vunnit laglig äktenskapsskillnad på andra skäl än som angifvas i Math. 19: 9. Det är lektor Waldenström, som väckt och försvarat denna motion, allt med anförande at de ,,samvetsbetänkligheter; som många personer hysa mot en lag, hvilken ej ötverensstämmer med skriften. Hr W. blef för sina uttalade åsigter i denna del skarpt ,,tuktad af flere ,,andar, som ansågo, att språket: Varer all verldslig ordning undergifne, också borde hafva något att betyda. I öfrigt framhöll man, att följden af skärpta! lagar mot äktenskapsskillnad kunde blifva borgerliga eller civila äktenskap. Detta skrämskott verkade ej på hr W., som icke funnit det civila äktenskapet vara i bibeln förbjudet, varande detta alltså mindre betänkligt än tvegitte. Hr Björck förordade motionen just derföre att den skulle befordra införandet af det civila äktenskapet. Vi undra alls icke uppå, att de som i likhet med hr Waldenström, vilja lägga bibelns stadgar till grund för det borgerliga samhällets ordning, önska och påyrka alla de förändringar i den sednare, som de anse vara stridande mot de förra, om de också underkasta sig den ,,verldsliga ordningen, så länge den är gällande. i. Men vi fordra, att de då också skola vara konseqvente. Om icke det borgerliga äktenskapet är i Guds ord förbjudet, eller rättare: om också ej den kyrkliga vigseln är i skriften påbuden, så böra hr W. och hans liktänkande äfven veta, att ej heller tvegifte eller månggiftet är i bibeln förbjudet. Vi känna alla, och de fromme bibelläsarne mer än andra, att Israels tolf stammar härstammade från tolt söner af en fader med flera hustrur, och att ingen-. städes detta patriarkala förhållande blifvit. fördömdt. Vill man alltså, att det nyare samhället skall återföras till de mosaiska stadgarne i ett fall, så bör man vidkännas konseqvenserna. I öfrigt är det lätt att inse, det hr W:s tolkning af Math. 19, 9 är oriktig. Här gällde det mannens och qvinnans inbördes ställning på den tiden och i det samhället. Någon äktenskapsskillnad i vår tids mening kunde der icke komma ifråga, : ty dvinnan kunde ej skilja sig från mannen för otrohet å hans sida, utan det var han, som försköt sin hustru eller öfverlät henne till en annan. Det var påtagligen, för att skydda qvinnan mot en sådan godtycklighet, som Kri stus förklarade, att en man ej finge förskjuta sin hustru för annan orsak än äktenskapsbrott, och att den som toge en frånskild hustru till äkta äfven handlade brottsligt. Men här finnes ingenting taladt om mannen. Alltså gälla om honom icke hr V:s samvetsbetänkligheter. Han kan gifta om sig obehindradt, blott han ej äktar en frånskild hustru! Vi tro att en sådan uppfattning ej är hållbar, och befara, att många s. k. fromme ockra temligen mycket på de der ,samvetsbetänkligheterna, för hvilka de fordra stort afseende af oss, under det de ganska litet bekymra sig om våra samvetsskrupler. Ty om vårt samvete känner sig kränkt och såradt af en hop satser,! som de behagat förkunna såsom gudomliga, men hvari vi se en god del afgudadyrkan, då afspisa de oss helt enkelt med ropet: ,,otrogne, otroshjeltar o. s. v. I den delen hafva de alltså ganska iymliga samveten. Det lärer icke vara någon, som tvingar hr Waldenström och hans liktänkande att gifta sig med frånskilda hustrur, och dermed borde de vara belåtna; men hysa de betänkligheter mot att andra personer göra det, så lärer denna samvetsömhet ej betyda mer, än om vi äro mycket bekymrade öfver att hr Waldenström äter kött på Fredagen. Det torde vara bäst att en och hvar i slika sall handlar efter silt i eget samvete. Slutligen erinra vi, att skärpta lagar mot äktenskapsskillnad skulle kunna leda till något annat än civiläktenskap, nemligen till ingående af äktenskap utan pare sig det borgerliga samhällets eller kyrkans bemedling. Vi veta ej heller att sådana förbindelser äro i Guds ord förbjudna. Tvertom tro vi, att i den kristna kyrkans första tider var äktenskapets byggande en ren privatsak, befriad irån det ,,brud-köp, (vårt ,,bröllop), som i mer eller mindre mån tillhörde både det romerska och germaniska samhället. Röster hafva höjt sig i flera länder för en återgång till denna den första kristna kyrkans ordning, hvarigenom man åtminstone skulle befria sig från det barbari, som råder inom de moderna samhällena, då li man förklarar barn af makar, hvars förbindelse ej blifvit ,legaliserad, rättslösa, ; och då man snart sagdt upplöser det naturliga bandet mellan föräldrar och barn och mellan makarne inbördes, i stället för att befästa detsamma. l Se här ett ämne, som varit bättre värdt hr Waldenströms och kyrkomötets uppmärksamhet. Staden och Länet. En trädgårdsutställning öppnades, såsom förut är nämndt, den 1 dennes i