betydelse som i fråga om en verldslig lag, som måste tillämpas så, som den genom en sednare förordning förklaras. Om mötet således erkände denna symbolernas underordnade ställning, vore det ock skyldigt att göra detta tydligt, hvadan han önskade, att edsformuläret måtte så inrättas, att hvad motionären åsyftat fullt uttrycktes. Hr Bergstedt, som ei af prestedens ord kunde finna annat, än att presten förbunde sig att betrakta den Heliga Skrift genom de symboliska böckernas synglas, skulle anse såsom en välgerning för presten, om, med befrielse från symbolernas för honom bindande kraft, någon form kunde åt presteden gifvas, hvarigenom han endast förbundes till tron på de högsta grundsanningarna, och framställde han derför det särskilda yrkandet, att mötet skulle hos K. M:t begära ett förslag till sådan förändring af presteden, att prestens tro och lära ej måtte bindas vid någon annan positiv norm än den Heliga Skrift. Detta hr Bergstedts förslag fö! dock, vid voteringen om kontraproposition, med 16 röster mot 32, som tillföllo ett af dokter Sandberg framstäldt förslag till nytt edsformulär, men vid hufvudvoteringen föll äfven detta med 16 röster mot 32, som godkände utskottets, i mom. a gjorda hemställan, i sammanhang hvarmed hr Rydbergs af rådman Björck understödda motion förkastades. Utskottets förslag derom, att prested ej behöfde förnyas, blef äfven at mötet bifallet. Vid Lördagens sammanträde handlades återstående delen af betänkandet litt. B., afgifvet ar mötets presterliga medlemmar, angående ny redaktion af kyrkohandboken, samt i sammanhang dermed tillfälliga utskottets M 2 betänkande A: 6, tillstyrkande i anledning af väckt motion den förändring, i hvad handbokens fjerde kapitel om ungdomens konfirmation och första nattvardsgång stadgar, att sedan ungdomen hos kyrkoherden i församlingen eller — efter anmälan hos honom — hos annan prestman bekommit den undervisning, som bör föregå den första nattvardsgången, den väl må vara förbunden att offentligt förhör undergå i kristendomens hufvudstycken, men att sjelfva konfirmationen må från förhöret skiljas samt deltagande deri åt ungdomens fria val öfverlemnas. Diskussionen rörde sig egentligen blott om tvenne frågor, nemligen huruvida konfirmationen vore obligatorisk samt huruvida sjelfva förhöret borde från densamma skiljas. Det upplystes, att intet stadgande finnes, som föreskrefve, att konfirmationen skulle vara ovilkorlig, den vore blott att anse som ett nödvändigt vilkor för delaktighet af den heliga nattvarden. För att förtydliga detta, föreslog pastor primarius, att kyrkoherden eller den prest, som beredt barnet till dess första nattvardsgång, skulle, innan konfirmationsakten egde rum, för detsamma uttryckligen tillkännagifva, att intet tvång i detta afseende funnes. Med 28 röster emot 27 beslöts, att en föreskrift i enlighet med detta förslag borde i det antagna 4:de kapitlet inflyta. I allmänhet var man ense om att arse sjelfva förhöret som den väsendtligaste delen af konfirmationen, hvadan också utskottets förslag afslogs utan votering. I enlighet med tillfälliga utskottets AA: 1, på grund af väckta motioner, gjorda tillstyrkande, beslöts vidare utan diskussion, att mötet skulle ingå till K. M:t med anhållan, dels att en bön för hednaverldens omvändelse till kristendomen måtte få en plats i kyrkohandboken bland de böner, som efter predikan vid vanlig gudstjenst från alla trogna hjertan uppsändas till kyrkans Herre, dels att K. M:t måtte åt några få för missionsverksamheten nitälskande, kyrkligt sinnade män uppdraga att, sedan de trädt i förbindelse med den inom landet redan existerande missionsverksamheten, efter sig yppande omständigheter, hos K. M:t föreslå sådana mått och steg, som under tiden och tills vidare kunde synas för det höga ändamålet tjenligast, samt att Kgl. M:t sedan måtte för nästa kyrkomöte framlägga ett fullständigt förslag rörande en från den svenska kyrkan utgående verksamhet för evangelii spridning bland icke kristna folk. Utan diskussion afslogos sedermera, i enlighet med vederbörande utskotts hemställan, följande motioner af hr O. B. Olsson om biskopsembetenas indragning och af biskop Björck: 1. om frihet för presterskapet att undandraga sig vigsel af dem, hvilkas äktenskapsförbindelse anses stridande mot Guds ord, samt om förändring af det i kyrkohandboken intagna formuläret vid lysningar; 2. om tryckning af förslaget till ny kyrkohandbok med de vid 1857 års riksdag af presteståndet beslutna ändringar; och 3. om domkapitlets anbefallande att vidtaga åtgärder för vinnande att korrekta upplagor af bibeln, psalmoch evangeliiboken samt katekesen. På Lördagen hade Kyrkomötet, yttrar Aftonbladet, jemnt en månad efter dess öppnande, genomgått alla på dess föredragningslista ännu återstående ärenden, så att nu mötets egentliga förhandlingar kunna anses afslutade och det endast återstår att uppsätta och justera de skrifvelser, som art de senast fattade besluten föranledas. Det vigtigaste har varit den il