Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1868, sida 2

paren af verldens rika under, som på samma gång var hennes kärleksrike broder och återlösare. Och hon gjorde vid det majestätiska bergets fot det löftet, att hon skulle allt ödmjukare och tåligare bära pligtens tunga börda och med tillförsigt och hopp se mot framtiden, hur mörk den än syntes, samt framför allt öfva kärlekens verk i den mån, hon förmådde; ty på denna väg skulle hon säkrast närma sig Den, hvilken utgjorde all hennes tröst och hopp, sedan hvarje utsigt till jordisk sällhet försvunnit. Det var med innerlig glädje, som fru C och Ebba iakttogo det uppfriskande inflytande, som bergvandringarna utöfvade på den unga fruns lifsandar och hela sinnesstämning. Ebba gjorde allt hvad som stod i hennes förmåga, för att lifva Alma, glädja henne och understödja alpnaturen i dess välgörande inverkan på Almas sinne. Hon älskade visserligen sin fästman högt, men icke med den kärlek, som kommer oss att glömma andra, hvilka äro oss dyrbara. Alma var henne lika kär, om ej kärare, än innan hon lärde känna lord Danbar. Med henne och lorden besökte hon Mont Blanc, La Flegöre, Men de glace och den sköna Chamounidalen, med. dem gick hon genom det dystra passet vid Tete Noir, med dem vandrade hon till alla dessa andra punkter, dit den samvetsgranne guiden för resande i dessa så ofta besökta bergstrakter. Lord Danbar, som förut varit i Schweitz, förstod i många fall att ersätta ciceronen, när denne ej var tillhands, och han bidrog i icke ringa mån att göra färden angenäm för Alma, som, i den mån hon lärde närmare känna honom, gladde sig öfver det val, Ebba gjort. Och Lindenstråle — hvar befann han sig? Bland den lilla skaran resande, och han tycktes liksom de öfriga intresserad af det herrliga berglandets sublima skönhet. Men den, som observerat honom närmare, skulle lätt märkt, att en enda tanke beherrskade hans själ, att han var