Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1868, sida 3

som hördes. ——— — — Lånets Landsting företog, vid sitt sammanträde 1 dag, efte verkställd justering af protokollet för går dagen, till behandling följande ärenden Hushållningssällskapets anmälan om anslag till folkskolan under år 1869 remi terades, för kännedom, till komiterade föt folkskoleväsendet. Landstingets Förvaltningsutskott hade ärendet rörande Albrektssunds kanals upp. låtande till allmänhetens begagnande utar afgift inkommit med följande yttrande: å segelleden genom Albrektssund, ehuru anlagd till fördel för Carlstens fästning och af så. dan anledning sanit med afseende å posts och skjutsbefordran, på allmän bekostnad underhållen, sedermera, i följd af den fördelaktiga belägenhefen, befunnits vara för den allmänna sjöfarten utefter kusten så gagnelig och i följd deraf så allmänt begagnad, att densamma numera är att anse såsom en vanlig farled, torde det ej finnas lämpligt att för de sjöfarandes kostnadsfria begagnande af farleden såsom vilkor bestämmes, att ersättning beredes till statsverket för kostnaden för tillsyn vid kanalen; och då derjemte förekommer, dels att farleden, såsom allmän, begagnas af trafikerande från andra kommuner än dem, hvilka Landstinget representerar; dels att afgiftens upphörande blifvit begärd ej derföre att beloppet deraf är betungande, utan emedan uppbörden deraf är för trafiken ytterst hinderlig och stundom omöjlig, eller för I trafikerande medförande vådor; dels att den ersättning till kanalvakten, som blifvit ifrågasatt, eller 200 rdr, inbegriper icke allenast godtgörelse för några uppgifna af honom utförda tjenstbarheter, utan äfven för den af honom verkställda uppbörden af kanalafgifter och tillsyn å trafiken för denna uppbörd, hvilken tillsyn med uppbörden skulle försvinna, och dels att, enligt hvad hos Förvaltningsutskottet förekommit, anledning är att antaga, att lämplig person skulle kunna erhållas för tillsynen å kanalen, (dertill ej hör någon vård om det vid ena kanalmynningen anbragta, af lotsverket underhållna sjömärke), mot rättighet endast att så begagna det vid kanalen anlagda vaktareboställe; finner sig Förraltningsutskottet böra tillstyrka, att Landstinget må förklara sig ej kunna för sagda ändamål uttaxera några medel och derföre hos Kongl. Maj:t anhålla, att något sådant vilkor för frigifvandet.af den ifrågavarande farledens begagnande ej må bestämmas. Förvaltningsutskottets utlåtande godkändes enhälligt. 1 ärendet rörande gemensamma skjutbanor för indelta armåen och skarpskytteföreningarne hade Förvaltningsutskottet asgifvit ett utlåtande af följande lydelse: Kursallande remisshandlingarne rörande bidrag från Landstinget till kostnaderna för ifrågasatta gemensamma skjutbanor för indelta armåen och skarpskytteföreningarne, får Landstingets Förvaltningsutskott, som af det vid handlingarne fogade protokollet inför Konungens Befallningshafvande den 15 Juli detta år inhemtat, dels att kostnaderna för anläggning eller utvidgning af erforderlige eller befintlige skjutbanor för hela länet beräknats till sammanlagdt omkring 2,000 rdr, och dels att årliga ersättningen till jordegare för upplåtande af plats till skjutbanorna ej torde öfverstiga 300 rdr, hemställa: dels att Landstinget måtte för en gång bidraga med hälften af ånläggningskostnaden för de ifrågasatta banorna, hvitken hälft dock ej finge öfverstiga 1,000 rdr; och dels att Landstinget ville bidraga med hälften af årliga ersättningen till jordegarne, under förutsättning att denna hälft icke öfverstege 150 rdr om året, samt med uttryckt önskan, att skjutbanorna, der så ske kunde, måtte anläggas å boställen, så att årliga ersättningen måtte blifva så lindrig som möjligt. Sedan hr Ordföranden upplyst, att, för len händelse Landstinget ville bevilja det förordade anslaget af 1,000 rdr, medel härill förefunnes, utan att serskild uttaxering för ändamålet behöfde ifrågakomma, beviljade Landstinget såväl detta belopp, som anslaget af 150 rdr årligen. — Hr A. Reimers uttalade, i sin egenskap af sverbefälhafvare för en af länets skarpkytteföreningar, dessa föreningars tackamhet för de af Landstinget beviljade mslag. Det serskilda utskott, till hvilket förlaget om förändrad lagstiftning angående kyldighet att bygga och underhålla större roar och färjor blifvit remitteradt, hade leröfver afgifvit följande utlåtande: Hvad först Landstingets öfvertagande utaf unerhållet af broar och färjeinrättningar beträffar, å synes stora svårigheter möta för bestämmande f hvilka broar och färjor, som med skäl hit kille räknas; och att åsigterna härom äro särdeles lika, kan inhemtas af de genom Kon:s Befh:de från ronofogdarne i länet härför infordrade uppgifter, varaf framgår, att uti Göteborgs fögderi icke nåön sådan större bro eller färjeinrättning skulle nnas, under det att uti Oroust och Tjörns fögeri skulle förefinnas 21 sådana broar och 11 indningsbryggor vid färjeinrättningar, lastageplater och skjuisstationer; och då dessutom underållskostnaden för alla dessa broar och färjor anigligen skulle blifva vida större om den skulle estridas af Landstinget, än om den fortfarande kulle utgå af de mindre kommunerna, enär dessa ida bättre än den större kommunen äro i tillfälle tt, vid uppgörande af ackord för dylika allmänna : rbeten, bevaka sitt eget intresse; samt enär Landsngen otvifvelaktigt komme att vidkännas utgifter ör eftersyn och kontroll vid broarnes nybyggnad ch reparation, hvilken kontroll hittills i allmanet betraktats såsom ett kommunal-uppdrag, hvarör någon ersättning ej erhållits, så synes det utkottet som underhållet af ifrågavarande broar och färjor ej borde göras till en landstings-områdenas gemensamma angelägenhet, utan att underhållsskyldigheten borde fortfarande tillhöra