Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1868, sida 3

betalas med 25 öre pundet, hvadan uppköpare hö i orten, hvilka betala blott 10 öre prif. måtte sin sida, då de i Örebro leverera den uppköpt mossan, göra en ganska god affär. Zoologiskt. Professor Nilsson uppgifver i Skan dinavisk Fauna (Däggdjuren, ändra uppl, sid. 96 97) 2:ne sätt, hvarpå Räfven skulle bemäktiga si Igelkotten. hien då tam Räf sattså i tillfälle expe rimentera härutinnaii, hår dock intötdetå af 4 uppgifna sätten utaf Räfven användts, utan i stal let ett helt annat. En jägare hade nemligen fångat en Räfunge som i sin koja med koppel om halsen likt en hunc behandlades, växte, trifdes och mådde väl. Egarer till , Mickel roadö åig en dag med att tillföra ho nom en Igelkott, hvilken genast vid. äsynen a Häfven rullade ihop sig. Räfven fattade då mec sina tänder ett bredvid liggande stycke af ett tunn band, lade detta tvärs öfver Igelkottens rygg samt fattade det ined tassariie, utider det att han ifrig och behändigt med sina tänder nappade bort Igel. kottens taggar. Igelkotten blef dock befriad från sin grymme bödel. Såsom ett ytterligare bevis för ätt Rätven vid fängande af Igelkott måste gå till väga på sätt, som nu nämdt är, kan vidare påpekas de icke få Igelkottsskinn med rund öppning å ryggen, hvilka af hvarje jägare påträffas i skog f) mark, icke sällan uti eller i närheten af räfideh. En för de fleste okänd egendomlighet i Igelkottens natur kan äfven nämnas: Refin återvände i sällskap med en jagtkamrat en Augustiafton, kort efter skyatnitigån, från skogen genom en äng, der plötsligen till både jägarnes och hundarnes förvåning hördes på något afstånd skrik såsom af ett spädt barn. Han närmade sig stället, hvarifrån det ömkeligt klagande ljudet kom. Skrihet fortfor och befanns utgå fr. et inre af ett s. k. bål eller en rishög: Jägars och hundar gräfde i kapp. Ljudet tystnade, oci i stället för ett förmodadt utsatt barn hittade man en Igelkott, hvilken för egendomlighetens skull fick taga plats vid sidan af en Hare ijagtväskan, men utan att han lät vidare höra af sig förr än hat på några kålblad hölls upp emot det från fönstren i jägarhemhiet utströmnsande ljuset. Hans emligen högljudda skrik utlockade då de ilesta innevarande, alla i tanke att det var barnskrik, som hördes.