varor till utomordentligt billigt pris, hyarpå jag ber att få anföra såsom exempel och som ett memento för restauratörer i andra teaterbuffeter, att man får en smörgås på ett halft kungsbröd, belagdt med salt kött, en sup och ett glas bäjerskt öl för 25 öre. Det är annat det, än operakällarens bekanta mikroskopiska mellanaktssmörgåsar! Teaterns vaktmästare äro svartklädda, med hvit halsduk och röd rosett i frackens knapphål. Utanför teatern är en guldgalonerad herre placerad, hvilken räcker damerna en handskbeklädd hand för att hjelpa dem ur vagnarne. Kurjöst är, att Mindre Teaterns begge styresmän, som sjelfva ha haft så mycken erfarenhet af hvad det betyder för ett zverk att vara belamradt med öfverflödiga tjenstemän, sjelfve försett sig med, utom ett par andra öfverloppsherrar, en skamrerare, hvilken de aflöna med 1,200 rdr om året. För dennes arbete skulle de mycket lätt kunnat få en pålitlig person för halfva denna summa. Men hur det är, så ligger det envist i den der smaken för att vara ,lika god som en ann och bestå sig med sinecuriatier Det är kolmörkt på Djurgården om aftnarne, så att både hr Zetterholm och hr Hinn äro förtviflade öfver den enslighet, hvari de lefva med menniskor och andra kreatur. Mest att beklaga är hr Hinnå med sitt stora sällskap; hade han gifvit sig af med pick och pack när landtbruksmötet slutade, så hade han haft åtminstone någon behållning, men nu — — det är ingen lätt sak att få in 650—700 rdr om dagen, ty till detta belopp uppgå hans kostnader pr dag. Just efter landtbruksmötet började hans förluster, och de pågå hvarje dag. Hvilket lif de föra dessa cugers och Ecugeres, dessa ,urkomiska clowns! Inhysta likasom i baracker, bo de osundt och trångt; den lätta parforcerytterskan miss den eller mademoiselle den bor i ett litet rum, hvilket äfven bebos af hennes man, ty miss eller mademoiselle är gift, men det bör publiken ej veta, och så har miss och mademoiselle flera barn, och en mamma eller en svärmor följer med på resorna — åh, det är en sammanpackning sådan, alt man ej skulle kunna tro derpå. Allehandas redaktör, hr Lindström, gjorde en gång et! besök hos de resp. medlemmarne af ,,Draktruppen, och han beskref serdeles trefligt ett sådant besök hos japanesarne. Men han skulle bara se hur en sådan der familj-lokal ser ut i manegen, eller i kyffena i Djurgårdsstaden — åh, det är ohyggligt Och se bara dessa artister strax efter det deras travail är slut och publiken applåderar, musiken stämmer upp! Jag va härom aftonen der ute, de skickliga bröderna Price, de begge ,,urkomiske, hade utfört ,,Carneval de Venise för violin, de hade gjort sin ytterst roliga entre comique på det vanliga oefterhärmliga viset, de hade spelat sin Carneval!, stående på hvarandras hufvuden, rullande på den ut lagda mattan, spelande melodien unde: dubbla kullerbyttor, de hade gjort de violinartistiskt allra otroligaste och de tog afsked i evinnerliga kullerbyttor. M. M les representants de la presse ha sina privi legier, jag var der bakom enträöen. Dess hrr Price kommo ut alldeles tillintetgjord: af trötthet, de kastade sig ned på en stol de flåsade så häftigt, att man kunde wo att de skulle uppgifva sin sista suck — det var ohyggligt att skåda hur dera travail ansträngt dem; publiken applåde rade ursinnigt, musiken stämde upp, d skyndade in igen, utförde återigen någr: af de mest ansträngande violin-evolutio nerna, kommo in igen, än mer utmattad än förra gången, kastade sig ned på e stol, och jag trodde att de skulle uppg sitt sista andetag. Men publiken var lik grym, ännu en gång måste de in, de an strängde sig ånyo till det yttersta, publi ken klappade otroligt, och in kommo dess begge karlar, så ytterst utmattade, de upp bjödo allt för att visa att de voro lifvad som förra gången, de kommo in återiger men nu i sådant tillstånd, att de knapr förmådde stå på sina ben. Publiken va lika grym, den klappade ånyo lika ursin nigt, den trodde på någon konstnärskapri: men den visste ej att dessa begge hr Price, så gerna de velat, skulle hörsam mat kallelsen, men de förmådde det e de voro alldeles tillintetgjorda, i ordet fulla bemärkelse tillintetgjorda för aftoner Publiken sitter der, den är så gifmilc den strör med fulla händer applåder, me den vet ej hur grym den är, ty den ä nära att i sin välmening taga lifvet af e sådan der stackars ,,exeqverande kons Rär. Xy. —————