Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1868, sida 3

ren Schlosser, men som tyckes oss i hög grad orimlig. För vår del tro vi, att de haft rätt som antagit, att Machiavelli uti den unge Lorenzo af Medici såg den blifvande räddaren af detta Italien, hvilket, såsom han sjelf säger, kommit ,i större slafveri än j; hebrerna, i större förtryck än perserna, T blifvit misshandladt, plundradt, sönderslitet, bedraget och lidit alla slags olyckor-. Det ssista kapitlet uti boken framhåller detta klart och ådagalägger, att de råd och anvisningar, som förekomma i de föregående, afse att underlätta för den mediceiske fursten den stora roll han skulle spela. Sjelfva beskaffenheten af dessa råd är emellertid så stridande mot alla sedliga grundsatser, rättskänsla och heder, och den omständigheten, att ett sådant vilddjur i menniskohamn som Cesar Borgia framställes såsom lett efterföljansvärdt exempel, är så väl egnad att väcka tvifvel om Machiavellis uppriktighet, att en gissning sådan som l, den, hvilken vi betecknat såsom Rous-A1 seaus, förekommer naturlig nog. Gåtan löses dock, om man slår af på de höga föreställningar man vanligen gör sig om Machiavellis egen moraliska ståndpunkt sl och de grundsatser som styrde hans hand; J lingssätt, der han uppträdde såsom offentlig person. Starka anledningar finnas il: sjelfva verket att antaga, det den rikt begåfvade mannen ej kunnat hålla sig fri från det djupa förderf, som på den tiden ; angripit den politiska moralen i det land, der Alexander VI och dennes son Cesarls Borgia spelade så framstående roler. Han ! var denne sednares förtrogne, han uppehöll sig åratal i grannlaga ärenden vid det : 1 : q 1 romerska hofvet och studerade der kabasernas och den samvetslösa politikens mysterier. Derför äro också icke de åsigter, som i ,Fursten framträda så stötande för rättsbegreppet och den enklaste moral. alldeles främmande för alla hans öfriga! arbeten, ty äfven i hans berömda diplo: matiska berättelser, som utgifvits under !) titeln ,,Legazioni, finner man, att en so-J fistisk förslagenhet, den der visste att ge-s nomdrifva sina planer, i trots af religionens och hederns bud, karakteriserade den (sstore italienske statsmannen, huru mycket si man än å andra sidan måste skänka sitt erkännande ej blott åt hans sällsporda genialitet och hans vidsträckta lärdom, utan äfven åt hans brinnande fosterlandskärlek. I Öfversättningen af detta märkliga och i mer än ett hänseende beundransvärda arbete är utförd oklanderligt, om än begäret efter trohet gått ända derhän, att stilens naturlighet och ledighet någon gång fått sitta emellan. Gud i Naturen. Af Camille Flammarion. Ölversättning. Stockholm. På L. J. Hiertas förlag. 1868. Detta nya arbete af förf. till ,,Bebodda verldar skiljer sig från en del redens kända böcker med liknande titel — såsom ,Gud uppenbarad i naturen, , Anden i så naturen, , Teologi i vetenskapen m. fl. — I förnämligast genom den polemiska hållning. mot materialisterna, som författaren iakt; tager från det första bladet till der sista. Boken utgör i sjelfva verket en apologi för den af dessa naturfilosofer skarpt angripna öfvertygelsen om tillvaron af en personlig Gud, som är verldsalltets upphofsman, samt om menniskosjälens sjelf-s ständiga existens. Med obestridlig talangv framhåller förf. den materialistiska lärans svaga sidor i det bjertaste ljus och ådagalägger, huru, från hvilket håll frågan än betraktas, endast ett envist blundande för de uppenbaraste sakförhållanden, ett sa envist fasthållande at förutfattade antaI ganden i öppen strid mot de resultater, hvartill man på den ärliga och förutsättningslösa reflexionens väg kommer vid skärskådandet af de yttre fenomenerna och frukterna af själsverksamheten, kunna förklara de påståenden, som våra dagars materialister proklamera. Han förföljer k dem i alla riktningar och lemnar ej deras satser, förrän han sållat dem i grund och visat, att de icke innehålla annat än toma F agnar i stället för frön till den nya vis-!k hetslära, som skulle upplysa och lyckliggöra de kommande seklernas generationer. Det måste för många läsare vara af icke ringa intresse att se materialismens så anspråksfullt predikade dogmer så grundligt vederlagda af den talangfulle författaren, som i detta arbete vida mer håller sig vid sak och vida mindre gör sig skyldig till slöseri med blomstrande fraser, än han gjort i det arbete, som gjort hansS namn så populärt hos den svenska allmänheten. Vi kunna dock ej annat än beklaga, att förf. stannar på teismens kyliga och ofruktbara område och uppträder lika fientligt mot den uppenbarade religionen som mot materialismen — något, som kanske kan till en del förklaras af den omständigheten, att han lefver i ett land, der den kristna religionen ännu ej frigjorts från den påfviska vidskepelsen. A. Revisionsberättelser. Göteborgs Museum och dess ritskola. Till Vålloftigu Magistraten i Göteborg. å Undertecknade, utsedde att granska Göteborgs Musei och dess ritskolas räkenskaper och förvaltning under år 1867, sa deröfver afsitva följande lI berättelse: Ä