Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1868, sida 3

Litteratur. Nicholo Machiavellis Furste. Öfver satt af Rudolf Afzelius, fil. doktor. Stock. holm, 1867. P. A. Norstedt Söner, kongl boktryckare. Få arbeten torde under seklers lopp he bibehållit ett så högt anseende som der berömde florentinske statsmannen och tän. karen Machiavellis ,,Furste, och få torde dock under så lång tidrymd blifvit så olika bedömda som detta mästerverk i den konsiderationslösa statskonsten. Den bjerta motsats, hvilken ansetts ega rum mellar de grundsatser, som uttalats i hans öfriga arbeten och som gifvit sin prägel åt hela hans offentliga och enskilta lif å ena sidan, och de läror, som predikas i denna bok å andra sidan, ha brytt många kloka bjernor, och man har på åtskilliga sätt sökt lösa den dunkla gåtan. Somliga ha antagit, i likhet med Jan Jaques Rousseau att framställningen är ironisk, att Machiavelli, under sken af att gifva en ung furste goda råd i regeringskonsten, i sjelfva verket velat blotta för folket furstarnes skändliga och samvetslösa politik, för att väcka det ur sin dvala till kamp för frihet och oberoende. Andra deremot ha påstått, at: han, djupt upprörd öfver det olyckliga tillstånd, hvaruti det sköna och en gång verldsherrskande Italien befann sig på hans tid uti en hjernhård despotism, grundad på en slug och jesuitisk politik, såg den enda möjliga räddningen ur eländet för den herrliga halfön; dock ha de derjemte antagit, att det styrelsesätt, han sålunda tillstyrkte, ansågs af honom önskvärdt endast för öfvergångsperioden, emedan han, såsom en republikan af lif och själ, måste önska, att längre fram det gamla Roms af honom så högt prisade statsform måtte bli återinförd, Åte n q de t do, som trott alt stalla sig in hos Med cerrna och dem bli använd i statens värf — en åsigt, som uttalas af den berömde häfdateckna