Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1868, sida 1

JM RETUR 0 SARAS I — —— — a positionen har härigenom blifvit komple eDå Ratazzi sammankallade ett möte t I oppositionen till Neapel, var det hans m -ning att åstadkomma en kris, genom hv -sken ministören skulle blifva störtad; m esnu, då han erkänt, att det med så my sken enfas förkunnade mötet varit föga h llsökt, förklarar han temligen tafatt, a Il oppositions-medlemmarnes kallande t -Neapel endast hade till ändamål att blif en klubbförsamling för hans partivänne för att dervid utarbeta ett fast prograr Men hvarföre var det då af nöden a utlysa mötet till Neapel? Ett sammanträc kunde väl — ifall Ratazzis uppgift vor sann — då lika gerna varit i de tv: hundrades sal i Florens. Den päfliga regeringen säges vara myc ket sysselsatt med landets inre organistion. Som det heter, har man framfs allt för afsigt att förenkla den högre ac ministrationen. Det skulle hädanefter er dast blifva två ministeörer, nemligen e för de utländska och en för inrikesange lägenheterna. Den förstnämnde skull Antenelti behålla; den sednare, som tillik: skulle omfatta finanserna, justitieoch polis väsendet, skulle anförtros åt kardinal Be rardi, naturligtvis på det sätt, att det ut nämnes serskilda chefer för de nämnde förvaltningsgrenarne. Perseveranza omtalar ett hemlig sällskap, som bildat sig under namn a Vendetta di Mentana (hämnd för Men: tana). Tidningen påstår, att Garibald och Mazzini stå i spetsen för detta säll. skap, hvilket dock torde böra betviflas. FRANKRIKE. .France för den 8 dennes diskuterar i en artikel med rubrik ,,De tre trakta terna den europeiska situationen och specielt Frankrikes politik, och detta på ett sätt, som på vissa håll väckt rätt mycken oro. Den officiösa tidningen söker bevisa, att kejsar Napoleon både i den tyska och italienska frågan varit målsman för freden och gjort allt, som stod i hans makt för afvärjande af krigiska förvecklingar. Då det detta oaktadt icke lyckades att på diplomatisk väg utjemna svårigheterna, och Frankrike måste vädja till vapenlyckan, så skedde detta endast derföre, att en ,öfverdrifven ärelystnad i begge fallen ledde till förvecklingar, hvilka endast med svärdet kunde afhuggas. I afseende på Italien eller — rättare sagdt — det italienska aktionspartiet, anmärker ,,France, att freden i zärich anvisat italienarne deras gränsor, samt att de måste göra halt vid Tibern, likasom preussarne vid Main och ryssarne vid Pruth. Det heter derester om Preussen: ,Då regeringen i Berlin i den luxemburgska frågan röjde en oklok åtrå att utsträcka handen efter Zuydersjön, vek Frankrike icke tillbaka för möjligheten af ett krig, hvilket emellertid blef förebygdt genom Europas kloka intervention. Då italienarne gjorde anfall på de påfliga staterna, betänkte sig Frankrike icke på att sända en ny expedition till Rom, för att der häfda sitt namns och sin politiks ära. Men hvarken då eller nu skall man med rätta kunna beskylla Frankrike för, att det återupptagit frågor, som redan voro bilagda. Så länge icke det uppstår någon ny situation, hvilken möjligtvis kunde blifva framkallad genom förvägna företag, som cke på förhand låta beräkna sig, kan och bör man anse freden betryggad, ty den ir baserad på diplomatiska traktater, hvilras text är lika bestämd, som deras änlamål upphöjdt. Som sådane företag, vilka ånyo kunde åstadkomma en rubbing af freden i Europa, nämner ,France: Preussens försök att bryta Pragerfreden och uppsluka de tyska sydstaterna, eller Rysslands angrepp mot Turkiets integritet, ller Italiens försök att eröfra Rom. En korrespondent i Paris till , Köln. Zeit. er i dessa och liknande yttranden ,,en tmaning och hotelse mot den tyska naionens sjelfständighet och Tysklands terrioriala integritet:, samt uttalar specielt in harm öfver, att de officiella franska. idningarne med dylika artiklar tro sig unna verka lugnande på den allmänna innesstämningenÄnnu mindre belåten r den tyska pressen med en artikel i Constitutionnel, hvilken — enligt ,,Köln. it. — lärer blifvit tillsänd nämnde tidings hufvudredaktör Beudrillort direkt rån lägret vid Chalons, och antages vara nspirerad af kejsaren sjelf. Denna artiel har väckt särskild uppmärksamhet geom den bestämdhet, hvarmed deruti förlaras, att Pragerfredens noggranna uppyllande är det väsendtliga vilkoret för freens upprätthållande i Europa. Det beter Constitutionnel!: ,,Utan tvifvel är verldsreden ännu en dröm, enär det för ganka kort tid sedan varit krig. I Tyskland ar föregått en stor omhvälfning, och man unde under en tid frukta, att Pressens idunderliga framgång skulle hafva till ljd, att den europeiska jemnvigten blef abbad och hela Europa inveckladt i ett llmänt krig. Freden i Prag bar afvärjt enna hotande fara; den har upprätthållit mnvigten i Europa och blifvit mottagen ed tillfredsställeise af alla legitima inessen. Kejsaren har genom sin försonga och opartiska hållning under de tvenne sska stormakternas tvekamp visat, huru AAT—j— ———— ——— Oh ot hr OR — — 2