Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1868, sida 1

— DDD EEE tt. p franska pressen. De draga en skarp gräng affför den preussiska politiken, betecknande e-PFragerfredens noggranna utförande som ildet oafvisliga vilkoret för fredens upprätten hållande. ,,Indep. belge har blifvit helt cförskräckt öfver ett så klart och otvetye-digt språk. Nämnde fredsorgan anmärtt ker: ,, Att precisera frågan på detta sätt illär att visa krigets oundgänglighet i em ra närmare eller fjermare framtid, och intet r, skulle derföre vara olyckligare — så framt n. man vill att man skall tro på freden — ttsän att understödja Preussen på det sätt; lesatt det uppmuntras att utsträcka sina sträfel vanden för den tyska enheten till söder i-!om Mainfloden. ENGLAND. Lord Ashburton har nyligen aflidit vid 68 års ålder. Först sedan 1864, då hang ;rbror dog, tillhörde han öfverhuset; af -underhuset var han förut medlem från -11832—1841 samt från 1848—1857. Han n tillhörde de moderat-konservativa och räk-nades till Peels anhängare. I sitt äktene skap med en dotter till hertigen af Bas3 sano hade han två söner och en dotters -den sistnämnda gift med hertigen af Graffon. Äldste sonen har från 1859 varit medlem af underhuset för Thelford. 3 RYSSLAND. Följande mystiska historia omtalas från Petersburg: En högre embetsman erhöll f nys om att man hemligen kunde köpa ryska sedlar af den nya modellen uti expei ditionen för statspappernas tillverkning: Han ville betvifla det, men då erbjöd sig någon att för fem rubel i expeditionen köpå en ny sedel af alla valörer, från en till tjugufem rubel. — Det gjorde han ock, till den höge herrens häpnad. Försöket förnyades med en större summa och lyckades äfven. Ännu en gång upprepades det och denna gång för 2,000 rubel, hvilka afkastade nya sedlar för 25,000 rubel. Undersökning om saken blef sedan genast anbefalld. Så berättar ett ryskt blad, som I dock icke sjelft är säkert på det faktiska si sina detaljuppgifter. TURKIET. Den sjuke mannen lider fortfarande under behandlingen af sina — som man med skäl kan antaga — alltför många läkare. Redan länge har man fruktat, och troligen skall man ännu fortfarande behöfva att frukta, det ,,den orientaliska frågan skall sätta vår verldsdel i eld och lågor. Den allmänna uppmärksamheten vänder derföre ofta sina oroliga blickar åt öster, och vi anse det derföre vara af intresse för våra läsare att taga kännedom om följ. ypperliga skildring ur danska ,,Fadrelandet om de nuvarande förhållandena i Turkiet. ,,Fedrelandet yttrar: Den österländska frågan är icke alles nast en gammal fråga, som varat länge, utan den visar sig tillika vara en mycket långsam fråga, enär allt antyder, att den ännu länge kan sysselsätta statsmännen, samt att de särskilda länkarne i kedjan endast svårligen och sent låta afveckla och ordna sig. Det är endast få och små steg, som utvecklingen gör hvarje år. Nu upproret på Kandia räckt på tredje året, och striden fortfar ännu, ehuru blott som ett litet krigk, och utan att man bestämdt vet hvilkendera parten, som har haft största framgången. Än heter det från turkisk sida, att många af de fördrifna kandidaterna återvända till ön, samt att dessa anse kriget slutadt och äro villiga att underkasta sig turkarnes välde med de förändringar, som äro utlofrade. Än påstås det deremot, att kriget är allvarsamt nog för att hålla de fredliga innevånarne borta, samt att det ständigt kommer nya frivilliga till moderlandet. För att styrka sitt välde äro turkarne sysselsatta med att genomskära ön med vägar och bygga nya blockhus. Från de andra grekiska provinser, som stå under turkiska väldet, Epirus och Thessalien, har man på lång tid ingenting hört, utom en underrättelse från Triest, att 15 turkiska bataljoner voro ditsända från Kandia, hvilket väl skulle betyda, att faran vore förbi på sistnämnde ö, men hotade i de nämnda andra grekiska provinserna. Går man längre i norr, så tiräfkar man i vester de katholska albanesarne, mirditerna i Scutari, der nyligen en blodig strid förekommit mellan turkar och kristna. Mirditernas furste var nemligen död och blef beJrafven med mycken pomp och ståt; men lå tilläto turkarne — sannolikt genom inverkan at det grekiskt-katholska presterskapet — sig att skända liket och grafven, och detta framkallade, som naturligt var, stor förbittring och blodsutgjutelse. Sedan ärer striden blifvit bilagd genom eftergifer från den turkiske ståthållarens sida amt genom häktning och afstraffning af le skyldiga embetsmännen. Deremot har den turkiska regeringen på ednare tider mött oväntade svårigheter i stra delen at den turkisk-grekiska halfön, temligen hos bulgarerna, hvilka eljest äro nycket fredliga undersåter. Oroligheterna ynas äfven närmast uppkommit utifrån: in friskara på några hundra man gick öfer Donau från Rumänien, men blef snart prängd och nedsablad, i det bönderna t. . m. hjelpte turkarne mot dem, likasom not röfvare. Likväl anssg turkiska roge.