Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1868, sida 1

UTRIKES. TYSKLAND. En i ett telegram som officiös beteck nad artikel i ,,Hamb. Nachr. lyder så lunda: ,,Det är alldeles otvifvelaktigt, at rikskanslern Beust gynnar de franske planerna med afseende på Belgien oci Nederländerna, samt först och främst et förslag, hvarigenom Belgiens neutralitet skul. le upphäfvas. Man behöfver blott kasta er blick på de af Beust inspirerade tidnin. garne, för att se detta. Den österrikisk: politiken har under århundraden arbeta på att bringa Nederländerna mer eller mindre under fransk öfverhöghet samt att be röfva de gamla frisiska och flamändska länderna sin urgamla germaniska karakter. Då Karl V gaf Nederländerna åt sin son Filip II och icke till sin bror Ferdinand, blefvo dessa rika och blomstrande provinser skiljda från Tyskland. Genast började Filip II att göra dem till spanska och katolska länder, hvilket hade de norra provinsernas affall till följd. Den södra delen, det nuvarande Belgien, kom — som bekant är — åter till Österrike, sedan Habsburgarnes spanska linie var utdöd, och förblef österrikisk ända till franska revolutionen, hvarefter skapades konungariket Nederländerna, ty Österrike ville hellre arrondera sig i Italien, än hafva Belgien tillbaka. Då konung Leopold I af Belgien åt sin son, den nuvarande konung Leopold II, utvalde en österrikisk prinsessa till gemål och likaledes förmälde sin dotter med kejsarens bror, trodde man allmänt, att det gamla bandet emellan Belgien och Österrike skulle lefva upp på nytt under form af en pålitlig politisk vänskap. För 3 å 4 år sedan förtäljdes, att grefve Bismarck ville utlemna Belgien till Frankrike, men att Österrike motsatte sig denna plan samt skulle försvara Tysklands integritet mot vester. Men för närvarande begagnar Beust de familjeband, som förefinnas mellan österrikiska hofvet och de belgiska Koburgarne, för att rekommendera Frankrikes suveränitet öfver Belgien. Korrespondenten slutar med den bittra anmärkningen, att man icke kan förundra sig öfver något som helst, som utgår från Beust, men att det dock måste synas underligt, det han sätter Englands förtroende och välvilja på spel. ITALIEN. Garibaldis nedläggande af sitt mandat i parlamentet var ett svårt slag för Rafazzi och har framkallat stor oreda i det partis leder, som stått under hans ledning. Ett stor antal framstående medlemmar af venstern, personer, hvilka egentligen hysa antipatier mot Ratazzis hesskap och endast underkastat sig hoom för att gif a oppositionen en fast orsanisation, hafva nu fullständigt frigjort ig från honom, och splittringen inom op