Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1868, sida 2

mina pligter mot honom, och tant skall erinra mig om dem, ifall jag skulle glömma dem. Jag är ännu så ung och oerfaren, och förbindelsen med honom ingicks så brådstörtadt, att jag ej ännu hunnit sätta mig in i alla de förhållanden, som den medför. Men så länge han trifs bäst der jag inte är, skulle jag väl handla i strid både mot min qvinliga värdighet och mot klokhetens fordringar, om jag sökte qvarhålla honom hos mig. Jag tycker, tant lilla, att vi ha det så angenämt tillsammans som vi ha det; min parisersejour har blifvit långt angenämare, än jag vågat hoppas, och jag är verkligen min man tacksam, dels för att han lemnar mig så obegränsad frihet, och dels för att han skaffat oss en så ypperlig cicerone i professorn. Jag har bott åratal i denna stad, men jag var alltjemt inspärrad i min pension, och först nu lär jag känna Paris med alla dess skatter af konstverk och reliker af skilda folkslags olika kulturperioder. De begge damerna stego upp ifrån bordet. Fru C satte sig i en emma och tänkte tyst öfver den sak, som låg henne så tungt på hjertat. Det var klart, att Lindenstråle och hans unga maka icke älskade hvarandra, men om han begärt hennes hand, för att komma i besittning af hennes förmögenhet, hvad var det då, som hade förmått henne att antaga hans förslag och att taga ett steg, som stod i strid mot den grannlagenhet och finkänslighet, som eljest karakteriserade den unga flickan. Hur hon än grubblade derpå, kunde hon ej finna gåtans lösning, och hon öfvergick derför till en granskning af utsigterna till ett närmande mellan de begge makarne. Dessa voro icke stora, måste den goda frun erkänna, men hon hoppades dock inte så litet af tiden och aflägsnandet från den njutningarnas och förströelsernas brännpunkt, der de nu uppehöllo sig. För öfrigt beslöt hon att låta saken ha sin gång; genom att ytterligare blanda sig i förhållandena skulle hon mera skada