pa samma vittne när man trodde sig kunna hafva nytta af dess vittnesmål Detta är dock alldeles detsamma Fischen. dorf gör med Papias. Dennes vittnesböre till duger ingenting, när det utfaller mot de begge första evangelierna, men det ä1 afgörande, ja dräpande, när det anses vara till fördel för det fjerde evangelium. Märk för öfrigt hvilken skilnad emellan de begge vittnesbörden! Det ena, det förI kastade, grundar sig på Papias egna ord, sådana de finnas anförda hos Eusebius, det andra, det godkända och med sådan segerfröjd åberopade förefinnes endast i en apokryfisk prolog, der en alldeles obekant person lägger Papias detsamma i munnen, utan att någon vet hvarför eller af hvad skäl han så gjort. Härtill kommer, att detta apokryfiska vittnesbörd uppgifver Papias vara Johannis lärjunge, hvilket Tischendorf måtte alldeles hafva förbisett, enär han annars borde hafva dragit sig till minnes, att han förut emot Ireneus anmärkt, att denne, då han sagt Papias vara en lärjunge af aposteln och evangelisten Johannes, måste hafva förvexlat aposteln med presbytern af samma namn! Först bestrida, att Papias kunnat hafva varit lärjunge af aposteln Johannes och sedan obetingadt godkänna en utsago, som gör honom till lärjunge af samma apostel! Huru lösa denna motsägelse! Ännu mycket kunde sägas om Tischendorfs bok. Det sagda torde dock vara nog, aldrahelst som det ej legat i planen för denna uppsats att egna boken ifråga en uttömmande kritik, utan endast att sätta de läsare, som intressera sig för ämnet, i tillfälle att bilda sig ett begrepp om denna försvarsskrifts rätta halt och värde. I ,Litterarische OCentralblätter, en i religiösa och kyrkliga frågor opartisk tidning, yttras följande omdöme om Tischendorf och hans bok: , Författaren har genom denna bok skadat sitt vetenskapliga anseende; han är en utmärkt textläsare och textjemkare, men har i detta arbete vågat sig in på ett område, der han ej är hemma. — Läsaren må sjelf döma i hvad mån detta ömdöme är betogadt eller icke. —8—