Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 augusti 1868, sida 3

it detta antagande, emedan det för Johannes -egna ut rycket ,,Ordet vardt kött på flera ställen omisskänneligen återklingar hos Justinus. Äfxven Irrlärarne och Apokryferna få e vittna för evangeliernas authenticitet. Irev neus har ju sagt: ,, Men en så fast grund ; bafva våra evangelier, att tillochmed irrt lärarne aflägga vittnesbörd för dem och n att hvar och en utgår från dem för att 2 grundlägga sin egen lära. Särskilt anföe res hurusom en af de anderikaste och 2 djerfvaste tänkare ibland dessa irrlärare, Valentinus, som skref i första hälften af Jandra århundradet, begagnat en mängd Juttryck och begrepp, som förekomma i V fjerde evangeliet. Häraf äro endast två förklaringar möjliga. Antingen har VaÅ lentinus begagnat Johannes eller Johannes Valentinus. Det senare måste visa sig Åsom rent vansinne. Alltså återstår endast det förra. Från författarens dogmatiska ståndpunkt har han måhända icke tänkt sig och derför ej heller till bemötande upptagit den annars nära till hands liggande invänningen, att författaren af ijerde sevangeliet och Valentinus kunna båda begagnat en tredje källa. Hvad Apokryferna beträffar, så säges det om dem, att sde visserligen skrefvos i ,,dåliga ändamål, hvadan kyrkan hade full rätt att afvisa soch förkasta dessa skrifter, men ,icke I destomindre innehålla de mycket, som ännu i dag är af stort intresse, och i den ti: diga fornåldern, då man icke alltid för; stod att skilja det understuckna och diktade från det äkta och sanna, hafva de afs. många blifvit påaktade och begagnade. a i Huru vittna nu Apokryferna? Jo, i det de antagas vidare utföra eller komplettera samt syfta tillbaka på våra evangelier, eller med andra ord äro beroende af dem och förutsätta dem. Det göres dock för denna bevisföring endast bruk utaf de tvä äldsta at dessa skrifter, nemligen det s. k. ! Jakobusevangeliet och de s. k. Pilatusukterna. Det är en ganska märklig bok, t detta Jakobusevangelium. Tischendorf omtalar, att den b ifvit uppdiktad i det ändamåälet (hvilket väl icke får anses för så odaligt) att vederlägga de sekter, som tänkte sig Jesus som en köttslig son af j Josef och Maria. ,,I denna bok — heter det ordagrannt — bevisades historiskt, att Maria redan från sin födelse stått i högt anseende, att hon alldeles påtagligt födt 1 såsom jungfru o. s. v. Den kallas en förment fortsättning af Matthei och an Lukas evangelier, på hvilka den syftar n tillbaka. Man vill i Justini Martyrens skrifn ter finna flera spår af dess begagnande. h Då Justini Martyrens tidigaste skrift föres f tillbaka ända till 139, så skulle Jakobuse evangeliet infalla på de första årtiondena af andra århundradet, och de begge evan. gelier, på hvilka det syftar tillbaka, på de; sista årtiondena af första årbundradet. fö Pilatusakterna åter, de syfsta lika mycket 5! tillbaka på Johannes som på de första n evangelierna och de anföras uttryckligen m af såväl Justinus som Tertullianus. Den h sistnämnde anför ett långt stycke ur dem, i hvilket han slutar med de orden: ,,Allt h detta har Pilatus, hvars samvete ock se0 dan drifvit honom att sjelf blifva kristen, st berättat om Kristus för dåvarande kejsa. ren Tiberius. B Hvad som likasom sätter kronan på ti det fromma verket äro tvenne af förfatst tarne personligen upptäckta vittnesbörd. 5 Det första hänför sig till Barnabasbrefvet, 15 det andra till en utsago af den ofvan om10 talade Papias. i Barnabasbrefvet anses tillhöra den högmi sta kristna forntiden och alltifrån slutet oc af första århundradet ända till början af å det fjerde räknades det af ansedda män till den heliga skrift. Olyckligtvis hade de fem första kapitlen af denna urkund lörkommit, men i den af författaren upptäckta Sinaibibeln har nu återfunnits hela Barnabasbrefvet i grekiska originaltexten. he I den latinska öfversättningen af brefvet år hade man redan för längre tid tillbaka re hppmärksammat ett ställe i sjerde kapitsa let, alltså ett af de förkomna. Det heter öf der: Va kiom . oss derför, att vi icke, de såsom skrifvet står, tilläfventyrs må finnas många kallade, men få utkorade.! . Formeln: ,,såsom skrifvet står, begagnas vil ofta af apostlarne och Frälsaren, då de inföa utsagor ur Gamla Testamentet. På do Nya Testamentets skrifter kunde den först re lå öfverflyttas, när man ställde dessa jemika med det gamla förbundets. De ord, hu om i Barnabasbrervet anföras med denna ms ormel, förekomma i Matthei Evangelium loj 22: 14 och 20: 16, Har det nu dermed till riktighet. så följer deraf, att Matthei ivavgelium ansågs för helig skrift på den ep id, då Barnabasbrefvet författades, och sal wilken Tischendort anser sannolikast kunda sättas till andra årtiondet af andra årundradet. Man har invändt, att denna jnf ormel: såsom skritvet står tillsattes af öst len mycket sednare lefvande öfversättaren. fav Men den i Sinaibibeln återfunna originalYA! exten, den afgör: det stora, kristligt-klasför iska ordet ,,såsom skrifvet står har sj.Ifson a brefvets författare, icke först öfversät1 aren. satt framför stället ur Mattheus. fn 12224414 hW1 2,92 2 E