Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 3

Jag yttrade dessa ord med det största allvar, ag i dem kunde inlägga, och jag upprepar dem tryck med samma allvar. Så länge denna bok varar, hoppas jag att de skola utgöra en del deraf ch skola läsas såsom oskiljaktiga från min erfaenhet af och mina intryck från Amerika. I Maj 1868. Charles Dickens. Främlingar i Paris. En brefskrifvare till Krist. Morgenbl: uppgifver främlingarne i Paris ill följande antal: 34,000 tyskar, 33,000 belgier, 0.000 schweitzare, 9. 000 engelsmän, 7.000 italinare, 6,000 holländare, 4, 00 amerikanare, 1.000 olacker, 2, OOO spaniorer, 1,000 ryssar och 900 kandinaver. Vältalignet. Vid en af kejsar Napoleon för ågon tid sedan företagen resa höll en prefekt ett underdånigt tal, i hvilket förekom följande: ,,Kejaren, mine herrar, är mera än en hjelte, mera än n heros; ifall en gång en olycka skulle drabba ss, så är det för att vi ej hafva atlydt hans beallningar. Anekdot från sednaste dansk-tyska kriget. Preussiska garnisonen i Sönderborg utryckte en lag till fältöfning på en herregårds egor och träfade der en flock svin, vaktade af en gosse och n hund. Gossen fick naturligtvis genast order tt bortdrifva sina svin, och då han, för att lyda, callade på hunden, observerade den preussiske zeneralen, som ledde öfningen, att han kallade lenne ,,Bismarck. Under sitt vidare framryckanle, stötte trupperna på en annan gosse i samma rättning, som fick samma order. Då generalen vörde, att äfven han kallade sin hund ,,Bismarck,; utbrast han: — Hvad tusan! Kallar man bär alla hundar Bismarck ? — Nej, svarade gossen i all oskuld, endast svinnundarne. Jernvägshataren. Vid en station i Westersötland finnes en godsegare, som utmärker sig för in afvoghet mot jernvägar och om hvilken det verättas, att han vänder ryggen åt banan, hvarje sång ett tåg på den går förbi hans vackra egenlom, samt icke tillåter någon af sitt folk att fara på jernväg. Men i England dog nyligen en som jtverträffade honom i jernvägshat. Han hette John Jounghusband och egde Abbey Copwer. När Sillothbanan skulle dragas fram öfver hans egor. vägrade han att sälja mark åt bolaget, hvad let än bjöd honom. Marken måste således exproprieras. Sedan hindrade han ingeniörer att komma in på hans egor för att uppmäta och afväga marken; de måste passa på att göra detta medan han var rest till en marknad. När han nyligen dog gjorde han de slägtingar, som hade egnat honom otaliga omsorger och artigheter, arflösa och testamenterade nästan hela sin förmögenhet åt en aflagsen anförvandt, som han aldrig hade sett och knappt hört talas om. Men denne fick sålunda en oväntad inkomst af 30,000 rdr om året endast på de vilkoren, att han aldrig får fara på Sihlothbanan och aldrig tala vid dem som varit upphofsmän till den. Åt en advokat, som hade satt sig itrigt emot banans anläggande, testamenterade han 13,040 rdr och åt jernvägsdirektionens ledamöter I ruostycke hvardera. I Processen mot grefve Chorinsky. Från Mänchen skrifves under Juni månad: Processen mot grefve Ch. börjades den 22 dennes och tortsättes dagligen. Förhöret varar i 5 timmar från kl. 8-1. I det första mötet var en stor måned äbörare. deribland flera furstar, hertigar och diplomater. Grefve Ch:s hållning skildras såsom mycket djerf. Då anklagelseskristen upplästes, i hvilken bland annat påstods, att Julie Ebergenyi hade erhållit en ytlig uppfostran och i Wien fört ett lattsinnigt lif. utbröt grefven fleri gånger: Det ir icke sannt! och stampade mell foten i golfvet. hvarför han af presidenten kallades till ordning. Grefven är mycket omsorgsfulit klädd i svart; en if hans vänner skall bafva skickat honom en elesant svart drägt i fängelset, hvaröfver han yttrade len lifligaste glädje och utropade: Det skall jag Idrig glömma. Bland de papper, som kommo i skärskådande under processen, aro tvenne utdrag ar de oficiella kondnitlistorna öfver grefvens uppörande såsom officer: i den förra af dem kallas han en mycket lättsinnig, opålitlig och oförlätterlig person, i den andra deremot (hvilken synes itfärdad e ter det misstankarne blifvit riktade mot nonom) skildras han såsom en ypligttrogen och i än tjenst nitisk officer, som törer ett tarfligt och ndraget lif. Denna motsägelse bar väckt mycket pseende. — Såsom förut i H.-T. berättats, arslöts rättegången i slutet af Juni och dömdes zrefve Ch. till 20 års straffarbete. En gammal gås har nyligen dött i Ho prestsård uti Danmark vid 42 års ålder. Gasens lifsid brukar eljest vanligtvis ej blifva högre än I , Malmö N. Alleh. läses: Mida sen på f. m. anlände ett litet sällskap engelsmän till staden, ett fruntimmer och tvenne herrar. Sedan de besett allt sevärdt vi ega, besåfvo de sig till hotell Gustaf Adolf för att tillredsställa magens kraf, efter att hafva förnöjt jgats. Middagen varade likväl för länge, till följd u, som det sägs, en strykande aptit, hvarlör snällaget redan afgått innan de hunno ned till bansården. Hvad var nu att göra? Våra små ålar i kanalen voro ej värda uppmärksamhet af sådana amatörer af fiske, hvarför de på ögonblicket måste begilva sig af till Norrlands strömmar. Elter många ,God dam! begäfvo de sig till trafikehefen och beställde ett extra tåg. som för en kostnad af 720 rdr skulle föra dem från Elmhult till JöÖnköping. Till Elmhult afgingo de med blandade tåget kl. 5. Händelsfesten i London, som egde rum törliden vecka och egentligen bestod i uppförande af Händels arbeten, var besökt af tillsammans icke mindre än 82,000 åhörare. Kören utgjordes at 4.000 medverkande och leddes af mr Costa. Sista dagen, då ,Israel i Egypten gafs, var de besökandes antal störst eller 23,100 personer. Andra dagen uppträdde bland andra vår landsmaninna Kristina Nilsson. ,Times musikrecensent yttrar derom följande: Fröken Nilssons uppträdande var signalen till utbrottet af en äkta entusiasm, hvilken förnyades vid slutet af den fallandade svenska sångerskans utförande af recitativet ,,O låt evig ära kröna hans namm, bvilket inleder en af de mest popura ariorna i ,.Judas Maccal furstar bytet togs. Denna sång uttördes utomordentligt väl af tröken Nilsson, ehuru riktigt stränga händelianare kanske skulle haft att anmarka emot slutkauenserna både i recitativet och ariorna, såsom icke fullt i mästarens anda: annan aria ur Judas Maccabeeus sjöngs af Her Majestys nya primadonna med så skön röst och ren stil, att hennes töredrag icke lätt kan ofverträffas. Slutligen utförde fröken Nilsson jemte m:me Sainton Dolby en duett, .Q ljufva frid, hvilken utomordentligt behagade publiken. Ekonomiskt. RNOhns Anhydrat-kokkärl. Dessa, uppfunna: af E. Kohn i Berlin, skilja sig från andra kokapparater derigenom, att maten tillredes utan vatAus-. Från starka