Agnngnn — många tusende unga, som i dessa lärosa lar vägledas in på kunskapernas strät. Under de dagar jag besökte dessa un dervisningsverk å norr och söder, i stader och å Ladugårdslandet, hade jag mångs tillfällen att samtala med personer ur alls samhällsklasser, fäder och mödrar, hvilkas barn suto å skolbänkarna, målsmän, vänner och gynnare till folkskolan; alla uttryckte samma tanke om den outtröttlige folkskoleinspektören, hvilken ej allenast hos lärjungarne utan äfven hos andra, utom skolan stående, förvärfvat sig förtroende och aktning. Bevis härpå är bl. a. den kallelse att vid riksdagen representera Stockholms innevånare, som kommit hr M. till del. Att jag härvidlag varit något utförlig har sin förklaringsgrund deruti, att jag anser ett öppet erkännande af verkliga förtjenster vara fullkomligen på sin plats och jag dessutom är öfvertygad, att denna min uppfattning delas af det stora flertalet af Stockholms invånare samt svenska folkskolans vänner. Då jag besöker skolorna och bevistar lektionerna i åtskilliga ämnen i de flesta saf desamma, skulle det blifva för vidlyfstigt att gifva en detaljerad beskrifning utaf Ihvad man iakttagit under dessa många besök, hvarföre jag inskränker mig till redogörelse för de mera allmänna undervisningsämnena m. m. Hvad som i främsta rummet förtjenar att uppmärksammas i samtliga skolorna är barnens lifliga och hurtiga utseende samt vårdade klädsel. En annan omständighet, som också bjert framstår, då man närmare betraktar de fullsatta skolbänkarne, är, att man finner ibland barnen samhällets olika klasser representerade. Man ser tydligen af klädedrägten och utseendet, att barn af välmågan och barn af fattigdomen sitta sida vid sida. De bara fötterna (dock till ett jemförelsevis betydligt mindre antal än i Göteborgs folkskolor) samt de lappade kläderna synas bredvid drägter, som tydligen förråda bättre lottade hem. Vid ett genomgående utaf de vid examenstillrällena i hvarje klass befintliga förteckningarne å barnens föräldrar och målsmän fann jag riktigheten af min observation, hvarföre också Stockholms folkskolor i detta hänseende äro på god väg att blifva hvad som är en ovilkorlig nödvändighet, om folkskolan skall uppfylla sitt mål, nemligen bildningsanstalter, som i sig innefatta alla samhällets barn utan afseende på föräldrarnes stånd och förmögenhetsvilkor. Vidare framstår den förträffliga ordningsanda, som gör sig gällande ej allenast uti uppmärksamhet under lektionerna, utan äfven under fristunderna och uppehållen vid rasterna efter hvarje lektion. Detta sker dock ej af tvång, så att man deruti skulle observera någon räddhåga eller dåsighet, utan beror derpå, att man lagt an på barnens ambition, hvilket också gör att då dessa hundradetals skaror efter slutade lektionsstunder lemna skolrummen eller åter dit inträda, sker det, liksom jag såg uti den stora tråns-atlantiska republikens utmärkta skolor, med den slädtigaste min, under barnens inre medvetande af ordningens vigt och betydelse. Några ord om lokalerna, hvilka inneslua hela detta uppväxande slägte, som inom less murar skall bildas till nyttiga medborgare. Församlingarne ha här hvartör sig inrättat lokaler för skolorna, dels i allre hus och dels i nya eller ombygda. På lera ställen, såsom i Maria församling, lar man uppfört en storartad skolbyggad, som ligger på en dominerande höjd ch har en nätt trädgårdsanläggning. Adolf tedriks och Clara församlings skolor förjena äfven att omnämnas för sina vackra ch väl anordnade skolsalar, hvilket dermot ej är fallet med Jakobs och Johanes församling, der skolorna äro delvis inymda uti mörka och dystra rum. Om nu dessa skolor i många fall, hvad et yttre beträffar, äfvensom i fråga om e inre anordningarne, såsom ventilation, ärmeledning, stora församlingssalar o. d., tå efter Amerikas verldsbekanta skolbyggader, så återstår dock ett, hvaruti hut udstadens folkskolor kunna väl uthärda n jemförelse med dem, som frodas under — Ijufpojken slog sin ena arm eE