Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1868, sida 1

— ———— —— — — stenarne blef smärtsam och förfärlig, — vida smärtsammare än en utflykt på po larregionernas is, Då hon kom till utgångsporten, uppstod ett nytt qval. Porten hade blifvit upplåst af vaktaren, som skulle åter tilllåsa den före dagens inbrott, men hon måste upplysta klinkan. Om jernet gnisslade och förrådde henne? Klinkan hade blifvit inoljad, alla för. sigtighetsmått voro vidtagna. Sedan hon väl kommit ut i fria luften, skakades hela hennes nervsystem af en häftig rysning. — Se så, sade hon till sig sjelf och sträckte ut armarne med förtviflans kraft, det gäller nu att vara stark eller att dö. Repstegen var redan nedfälld. Hon kände jernkramporna, då hon trefvade i skuggan med sina små, fina händer. Hon andades djupt, be små händerna hade ännu ett svårt arbete att utföra, Hon måste undanrödja gruset, Sm den lille målaren hade samlat för att dölja hålen i hvilka kramporna skulle fästas. Hon skred modigt till verket. O, glädje! Då hon borttagit den sista näfven mull från hålet, kände hon en väns hand, som tryckte hennes utanför porten. Stegen sträcktes styst utefter muren. Man kände att kraftiga armar höllo den på den yttre boulevarden. Hon uppsteg beslutsamt. Högst uppe, samt sittande grensle öfver muren, varseblef hon en dunkel skepnad, som i första ögonblick ingaf henne fruktan, — Kom, fort! mumlade skuggan. Hon hade känt igen den lille målarens röst.