Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1868, sida 1

— — —. ——777 Ijufpojken slog sin ena arm omkrin henne, och halade sig ned utefter tåget med den andra handen. Det dröjde omkring en sekund innan de vidrörde marken, Wanda fattades af en svindel, hon var nästan afsvimmad. — Kom i mina armar! stackars engel, hviskade Kodom; — i mina armar. Denna gång gaf den stolta qvinnan slutligen luft åt sin tacksamhet. — Min vän, ni är min räddare, och hädanefter tillhör hela mitt lif er! Bankiren tryckte henne till sitt bröst, nästan qväfd af sinnesrörelse, och bar henne ända till vagnen, som väntade i hörnot af den närbelägna gatan. Han satte henne i 2 1 ena vagnshörnet med en moders önnet och värmde hennes stelnade händer i sina. Hon öppnade sina stora ögon och tycktes uppvärmd; Kodom satte sig framför henne och ropade triumferande till Marianne och monseigneur : — Skynda er, stig upp och låt oss fara! Vagnen satte sig i rörelse. Då Marianne de Fer såg Kodoms glädjeutbrott, tänkte hon: — Man må göra, skrifva och säga hvad som helst, kärleken är dock den eviga källan. — På detta sätt skall jag hemta nin Richard, med öppna armar, öfverfullt njerta, och föra honom till en vrå, der ag skall återställa honom. — —