Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 1

konsistorium och i detsamma rikta sir allukotion uteslutande mot de interkonsessionella lagarne och konkordatets af skaffande i Österrike. Baron Mejsenbergs nbemödanden att mildra påfvens bitterhet tl mot Österrike lära hittills icke haft den ringaste framgång. Den 14 dennes konfiskerades i Turin af tulltjenstemän en tafla, som var bestämd för nunnorna i klostret San Salvario och föreställde Pius IX, hvilken i ena handen håller jordklotet och med den andra slungar blixten mot konung Victor Emanuel. På marken ligger Garibaldi, redan dödad af den heliga blixten. I bakgrunden ser man Karl den store med ett jättesvärd och i hans svit kejsare och konungar från , den gamla, goda tiden. De svartas raseri har nu stigit till rent vanvett, men — ju galnare, desto bättre! FRANKRIKE. Lowis Jourdan omnämner i ,,Sigele de af Maurice utgifna kartor, hvilka — stödda på officiella uppgifter — genom olika färger på Frankrikes karta angifva folkundervisningens ståndpunkt i de olika departementen. Dessa kartor — säger Jourdan — hafva förstört de illusioner, som vår nationella egenkärlek gjort sig. Vi säga ofta, då vi tala om vårt kära fädernesland, att det går i spetsen för civilisationen, att det är nationernas förpost. Nej, så förhåller det sig icke! Hvad de politiska institutionerna angår, så hafva vi stannat efter flera länder i Europa, och hvad folkundervisningen angår, så gå vi ingalunda i spetsen; det fattas mycket dervidlag. Denna sanning blir med hvarje dag ögonskenligare. Jourdan finner emellertid någon tröst uti jemförelsen mellan de fyra kartor, som Maurice ställt jemte hvarandra på ett blad, och hvilka vid första ögonkastet utvisa huru folkundervisningen tilltagit från 1832 till 1852, samt från 1862 till 1867. Ty under det Frankrike år 1832 framställer en stor svart yta ända från Finisterre och Morbihan till Östra Pyrengerna och Vardepartementet, inom hvilket område det ingenstädes var bättre bestäldt med folkundervisningen än att minst 75 å 90 pet af befolkningen hvarken kunde läsa eller skrifva, ser man på 1852 års karta endast 17 departementer vara betecknade med svart, d. v. s. bland 100 af dessa departementer lemnade rekryter kunde 50 å 75 hvarken läsa eller skrifva. Tio år sednare, 1862, finnas ännu endast elfva ,,alldeles svarta departementer, och år 1867 funnos endast 5 sådane, nemligen: Finisterre, Morbihan, öfre Vienne, Corrze och Allier. De departementer, der antalet af dem, som icke kunna läsa eller skrifva, varierar mellan 25 å 30 procent, belöpa sig, till 33, således tredjedelen af landet. SERBIEN. Valen till skuptschinan hafva försiggått med största ordning och under lifligt deltagande från valmännens sida. Vid fhronföljareval är skuptschinan mycket talrik, enär den då räknar 500 medlemmar — en representant för hvarje 2,000:de valman. Så väl kommunalstyrelserna som de särskilda afdelningarne af folkmilisen insända fortfarande adresser till förmån för furst Milans val, och samma anda har i det hela taget uttalat sig genom valen till skuptschinan. Med anledning af den i utandets press uttalade farhågan för thronvalet yttrar tidningen , Vidovdan följande: Serbiska nationen eger suverän rätt att sjelf bestämma thronföljden. Enligt folkrepresentationens bestämmelse är kronan irftlig. (Detta har likväl aldrig blifvit medgifvet af turkiska regeringen). Från lenna lagliga ståndpunkt har nationen relan proklamerat Milan till furste. Den föestående skuptschinan skall endast högidligt helsa fursten och tillsätta ett lagigt förmynderskap för honom under hans ninderårighet. Detta yttrande i, Vidovlan är att anse som den provisoriska reseringens uppfattning af situationen. Karageorgewitsch har — som man af ett elegram sett — på det bestämdaste proesterat emot de förskräckliga beskyllninsar, som varit gjorda mot honom och hans amilj i afseende på furstemordet. ILCA D inna den vid ett möte, som vi, sedan vi