Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 1

finna den vid ett möte, som vi, sedan vi lemnat er boning, skola hafva med en af inrättningens vaktare, hvilken redan är till hälften vunnen. Bered er således på att följa oss. En enkel anspråkslös drägt är nödvändig. Ingenting som väcker uppmärksamhet. Marianne helsade och drog sig tillbaka i sitt toilettrum. Den sköna flickans förändring var snart verkställd. Hon återkom, oigenkännelig med sitt slätkammade hår och sin enkla, ljusgrå ylleklädning. — Framåt, damernas riddare! sade hon ikt en liten grisette, som lemnar en studentbal. Robert Kodom tryckte i tysthet hennes hand; denna handtryckning var nästan blyg, men darrande af tacksamhet. Och våra tre äfventyrare uppstego i en hyrvagn. — Till la Salpötrigre! utropade Riazis ill kusken, då våra tre resenärer hade stigit upp i vagnen. Körsvennen visade en trumpen min. — Anfåkta! Det är en god bit från Pavenue Byron till la Salpåtriere. — Sannt, svarade musulmannen och räckte den missnöjde en louisdor. — Men se här hur vi betala skjutsen. Kör i friskt traf. — Hopp, hopp, Cösarine! ropade kusken och uppmuntrade med sin piska ett skäckigt Mecklenburgersto, spändt bredvid en ungersk Percheronhäst, och som med smärtsamt intresse tycktes betrakta sin selkamrat. Kusken ville berätta historien om Csarines döpelse, och att han gifvit henne detta smickrande namn för att trösta sig öfver ein lagliga hustrus död, men mon