Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 1

vände sig uteslutande till Marianne, — se bär i korthet romanen. XL. Till la Salpetriere. — Vår härvarande vän, Robert Kodom, fortfor Riazis, -har sin sjukdom förkroppsligad i en at de mest bländande qvinnor, som sedan tjugo år beherrskat den högre societeten, — och männens hjertan. Den ifrågavarande damen har begått det felet — eller olyckan, att genom äktenskapet binda sig vid en man, hvilken genom konstgrepp, som han ej anförtrott oss, har lyckats innesluta sin hustru såsom vansinnig i la Salpetrire. Detta ställe är ej angenämt för de åtskiljda älskande, om det än är det för den laglige maken. Och vi söka en upplösning af detta äfventyr. Men jag anar att er snabba fattningsgåfva, edra studier af goda! böcker redan låtit er upptatta, att vi vilja rädda våra tankars dam från detta näste. Medlet angifves i alla boulevardpjeser, — det enda och bästa är flykten. Sedan vi kommit öfverens härom, behöfva vi en liten smidig, inställsam och pålitlig person, som ni, för att intränga 1 fängelset och inge den stackars fången litet mod. Dessutom behöts kanske ett handtag, ty hon är okunnig i gymnastiken. — Men jag behöfver en förevändning för att komma dit in, sade Marianne, som lätt förleddes at det äfventyrliga och egnade monseigneur hela sin uppmärksamhet. — Förevändningen återstår ännu att sinna, svarade Riazis kallt. — Vi skola