Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1868, sida 1

-I parallel med Ssjelfva Kiskargången 410 a len mängd små butiker, näringsetällen och n handelsbodar, der man kan få litet af a hvarje, såväl vått som torrt. Här råder i) ett egendomligt lif, och titta vi in uti en , lat dessa lokaler; der t. ex. kaffe och öl försäljas, se vi huru det glada lynnet äftlven här är tramstående drag hos Fiskarss gångens publik. Detta yttrar sig i de med folk-witzar och godmodiga anspelninil gar späckade samtal, som föras af de perssoner srån staden och dess omnejder, hvilka här komma i beröring med hvarandra. I ett hörn se vi en fiskaregubbe blåsa på den sjudande kaffetären, under det han resonerar med en af fruarne om huru fisken allt mer och mer försvinner ur sjön för ,de välsignade ångbåtarnes skull (samma jeremiad som man hör på vestskusten); här sitta två solbrynta jungmän svid sina ölglas och språka sinsemellan på sett språk, som förmodligen skall föreställa sengelska, och åhöras med stum och gappande förundran af en rospigg, hvilken. ssynbarligen aldrig plöjt böljan blå längre; än mellan Stockholm och Telje; der har; en grupp af skärgårdsflickor slagit ring om en kolportör, som utbjuder Evangeliska Fosterlandsstiftelsens själaspis, men också kan ha i sin väska de vackra visorna: , Veckans dagar ä så mänga, ,,Se glad ut och den trovärdiga historien ,, Om! den vackra Ölandsflickan och den rike Smålandsgossen. Ett förhållande, som ej bör lemnas obemärkt, är, att den fiskeriidkande allmogen sällan sjelf torgför sin fångst, utan tidigt om morgonen uppkomma fiskrarne till saluplatsen, der deras bestämda uppköperska väntar dem och tillhandlar sig partiet, hvarefter de äro i tillfälle att genast återvända till ry fångst. Det hör till undantagen, att fiskrarne bär såsom i Göteborg ligga en, ja flera dagar i land innan de begifva sig hem. De flesta fisksorter säljas i Stockholm skålpundvis, och är det ganska lustigt att se huru fruarne behändigt transportera de motsträsviga fiskarne ur det våta elementet och in uti de härför gjorda notpåsar, uti hvilka de vägas. Efter besöket i Fiskargången göra vi en rond kring salutorgen. Rörelsen å dessa och de utbjudna produkterna äro dock så lika med hvad förhållandet är å Göteborgs salutorg, att det endast skulle onödigtvis uttänja detta bref, om jag närmare beskrefve dem. Munkbrotorget har den mest karakteristiska prägeln; men detta är genom Munkbrofruarne — Stockholms Dames de Halles — hvilka, isall de ej äro Fiskargång-fruarnes eystrar, bestämdt äro deras kusiner. Öfver Norrbro, hufvudstadens pulsåder, styra vi nu färden åt Karl XIII:s torg, eller Kungsträdgården, som platsen ånyo börjat kallas. Här äro djupa grafvar och stora jordhögar, etenmassor och brädskjul om : hvarandra, allt i och för arbetet med torgets omreglering och förskönande, och en-.. l dast de yttre allåerna äro f. n. trafikabla. I den venstra allen utför Andra Gardets utmärkta musikkår middagskonsert, och den fina verlden flanerar omkring eller slår sig ned på de små gröna hvilostolar, som efter mönster från Paris tillhandahållas mot en ringa afgift. Ihe ice-cream-apparate, om hvilken Stockholms-tidningarne förut berättat, samlar den törstande allmänheten omkr. sig, och angenämare förfrisk ning kan man ej få än den, som för 25 öre der serveras. Vår middag spisa vi på Hotel du Nord, beläget i hörnet af Wahrendorffsgatan och torget. Det är en restauration med god mat och facila priser — för smörgårdsbord, utsökt rikhaltigt, som aldrig sett sin like ,i hvardagslag på Göteborgs restaurationer, 3 rätter mat och 17 but. öhl för c:a 1 rdr 40 öre. Att vi tillbringa eftermiddagen på Djurgården, är naturligt; angenämare vistelseort kan man ej ha, i fall man vill slå sig lös och ledig några timmar. Vi se fader Bellman ännu med samma ,,leende min i sin sångmös forna Eden-k; finna Pohlsro ha skaffat sig en tillbyggnad i den vanli-. ga rococco-stilen och Hasselbacken sig lik, d. v. s. makalös. Lannerska balettens piruetter å Mothanderska hästoperan uppföras för en fåtalig publik; men hr Setterholm visar i sin nya, luftiga och vackra sommarteater , Pariseriif för fullsatt salong. Det är en glad pjes med ystra melodier; att Södra teaterns sujetter ej skämma bort ett dylikt dramatiskt stycke, behöfver icke sägas. Men den fria naturen lockar oss dock snart ut igen ur teatersalongen, och vi hinna jemnt åter med! ångbåten till Strömparterren, medan ännu solklifvet der står i sitt flor. Här, öfverallt hvart vi blicka, se vi bekanta ansigten inom litteraturens och konstens verld: det tyckes som om Strömparterren blifvit den unga , Gröna Stugan. Den äldre mannen der, hvilkens vackra gubbhufvud genast frapperar oss, är den närvarande svenska sångens Nestor och varmaste beskyddare, detär Bernhard von, Beskow. Vid ett bord se vi den omtyckte folkskalden Pehr Thomassoni sällskap med åtskilliga representanter af vår vittra damverld; vid ett annat den älsklige August Blanche och i hans närhet riksdagsmannen Uhr med sitt långa skägg och yfverborna utseende; der uti en mindre krets höra vi en liflig konversation och se huru vännerna lyssna — det är Göteborgspostens qvicke .Göran, som håller mälron vid makt. Ännu flera skulle vi under vår rond kunna påträffa, men vi slå oss ner uti ett af; dessa sällskap och stanna en stund under