Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1868, sida 1

FRANKRIKE. Den 13 dennes förekommo stora manövrer i lägret vid Chalons, som åskådades af en stor folkmassa. Under kejsarens vistelse der skulle nya artillerimanövrer utföras och de små kanonerna — de s. k. mitrailleuses — proberas. Verchere de efflie, ordonnansofficer hos kejsaren och ; i chef för verkstäderna i Meudon, der dessa I kanoner tillverkas, befinner sig derför i lägret. Man har i dessa dagar mycket talat om förestående förändringar med den officiella stiduingen ,Moniteur, hvarmed förhåller ssig sålvnda: I budgetkommissionen förklarade statsministern, att regeringen vil safstå från de 130,000 francs, hvilka I budgeten varit upptagna som understö åt .Moniteur. Med den 31 Decembe 1868 slutar kontraktet med Dalloz, egar af nämnde tidning. Från nämnde tid vi regeringen sjelf blifva egare af den offici ella tidningen och utbjuda förläggandet af , densamma till den mestbjudande. En audiens af Galloz hos kejsaren ledde till jintet annat resultat än förklaringen, att det vore honom obetaget att äfven göra ett anbud. Angående oroligheterna i Charente-departementet skrifves följande: , Pastorn i Sigogne hade mycket att utstå. Sedan man flera gånger slagit kull honom i kyrkan och sakristian, började man att rifva kläderna af honom. En qvinna höll en knif framför honom, då till all lycka mairen ankom och förmådde de rasande hoparne till ett uppehåll, så att gensdarmerna hunno ankomma och rycka de olyckliga ur våldsverkarnes klor.... På lett måladt kyrkofönster såg man den helige Josef med timmermansbilan och en liljeqvist i handen. Bilden var innefattad med en krans af ax och drufvor. Liljan lärer betyda feodalväldets återvändande! hette det bland bönderna, och kransen: återinförandet af tionden; på den, som motsätter sig detta, skall hufvudet afhuggasSå var den allmänna tron bland de förvillade hoparne, som för öfrigt ropade: Ned med presterna! Ned med adelsmännen! Lefve kejsaren! Till slut må följande karakteristiska tilldragelse anföras. En prest sade i sin predikan, att Kristus var konungarnes konung. Då höjde en medlem af den andäktiga församlingen sin röst och ropade: ,, Vi vilja icke hafva någon konung utan kejsaren! Vive YEmpereur! Det underligaste i dessa tilldragelser är, att de förefallit just i de departementer, som man hittills ansett stå uteslutande under inflytande af pfesterskapet och de legitimistiska traditionerna. RYSSLAND. Texten till den ryske ministerpresidentens, furst Gortschakoff, cirkulär angående explosionsprojektilerna föreligger nu in extenso. Det framgår deraf, att man haft rätt uti att antaga, att det endast varit tal om ett bestämdt slags exploderande gevärskulor, som icke ännu äro införda i någon civiliserad arm. Utom Frankrike och Schweiz har Italien redan slutit sig till det ryska förslaget, och det är intet skäl att betvifla, det de öfriga staterna skola följa exemplet. I hela Ryssland har en i sista bandet af en i Petersburg utkommande historisk tidskrift offentliggjord uppsats, med rubriken ,,Ur ett ögonvittnes memoirer, väckt stor sensation, Denna uppsats innehåller i hög grad pikanta uppgifter öfver den romerska hierarkiens kyrkligt-politiska sträfvanden. Författaren är den f. d. romersk-katolske biskopen och apostoliske vikarien Stiepan Stiepanotlbica Deuwmhkowskoj, en för flera år sedan i Rom till katolicismen öfvergången ryss, hvilken under en längre tid verkade som ifrig och ansedd ledamot af jesuiterorden samt, sedan han stigit till de högre graderna af den romerska hierarkien, år 1866 återgick till den grekisk-ortodoxa kyrkan och gifte sig med en rik amerikanska. Han lefver för närvarande som privat man i Petersburg, der han umgås i de högsta officiella kretsar och ofta tages till råds i afseende på reorganisationen af den katolska kyrkan i Ryssland. I de af honom författade memoirerna karakteriseras de ledande personligheter i katolska kyrkan, med hvilka han under många år dagligen stått i personlig förbindelse, som intrigörer, egoister och politiskt farliga personer, samt afslöjas de hemliga uppdrag, som af dem blifvit gifna honom vid hans många politiska missioner. Den i nämnde tidskrift intagna uppsatsen handlar om den diplomatiska mission, i hvilken Dzumkowskoj 1855 sändes till Sverge och Danmark, och som mera hade en hemlig än offentlig karakter. SERBIEN. Den provisoriska regeringen bar — omedelbart efter att hafva konstituerat sig — riktat följande proklamation till nationen: Genom ett fasaväckande och afskyvärdt brott blet Serbien i dag beröfvadt sin herrskare. I det vi åt alla våra medborgare öfverlemna att sjelfva uppskatta betydelsen af den oerhö förlust, som Serbien nu lidit, uppfylla vi en sorglig pligt, då vi i enlighet med landets lagar taga ett furstligt ståthållareskaps makt i vår hand samt sätta alla autoriteter och hela nationen i kännedom derom. Landets första behof i detta svåra ögonblick är att; upprätthålla den oflentliga ordningen och allmänna säkerheten, folket, skall på lagligt sätt blifva kalladt att välja en Skuptschina, som skall hatva att fatta beslut om besättandet af thronen. I den högsta maktens namn, hvilken vi för ögonblicket utöfva, och i folkets heligaste intressens namn befalla vi på det allvarligaste alla autoriteter och tillråda på det enträgnaste hela folket att fortfarande bibehalla ordningen och aktningen DO—2— — HÖ Mun