och vi underrätta befolkningen tillika om, att ministrarne, senaten samt alla autoriteter och embetsman skola fortfara att beklada de dem af den aflidne fursten lemnade embeten. Vår heliga uppgift ar att intill Skuptschinans sammanträde upprätthalla det tillstånd, som den store patrioten Obrenowicz efterlemnat åt oss. Gud vake öfver värt fädernesland, i dessa den hårda pröfningens tunga tider! Från Wien skrifver den 11 dennes till Augsb. allg. 1eit. en meddelare, som känt furst Mikael personligen: vbet är knappt 4 veckor sedan jag talade med fursten. Jag fann honom i en vemodig sinnesstämning. Ehuru han närmast var sysselsatt med den serbiska jernvägsfrågan, begagnade han dock gerna tillfället att yttra sig ötver de politiska framtidsplaner, som man beständigt tillskref honom. Han anmärkte — icke utan en viss ironi — att det fanns folk nog i landet, som gjorde honom de bittraste förebråelser, för det han icke delade rörelsepartiets äregiriga planer samt sökte bringa dem till utförande. , Men — sade furst Mikael — jag vet mycket väl, hvilket ansvar som hvilar på mig. Jag vill icke kasta eldgnistan i den krutdurk, som kallas den orientaliska frägan-. Utan tvifvel delade fursten öfvertygelsen om, att Bosnien förr eller sednare måste förenas med Serbien, men han var alltför besinningsfull och för välbekant med förhållandena i Europa, för att han skulle hafva trott, att detta mål kunde uppnås genom en våldsam politik. Han lärer satt sina förhoppningar på en kombination, som förutsatte en öfverenskommelse mellan Serbien och Österrike. Men ett sådant sätt att se saken var landsför deri i det storserbiska partiets ögon. Man misskände icke furst Mikaels goda och ädla egenskaper, hans kärlek till folket, hans ädelmod samt hans redobogenhet att med sina egna rika tillgångar befrämja allmännyttiga inrättningar. Men det sätt, hvarpå han sökte uppfostra folket, var för hans motståndare — som till en del befunno sig i hans omedelbara närhet — allt för långsamt. De ville framåt. Den fint bildade fursten (helt och hållet olik sin fader Milosch) med sitt milda väsende och passionerade förkärlek för blomsterodling var dem ett hinder på deras väg. Ett icke obetydligt parti såg i furst Nikolaus af Montenegro det sanna idealet af en serbisk furste. Mikael III har med t måst plikta för sin brist på energi. Med större viljekraft och hårdhet skulle han hafva satt en dam för den ström, som nu genombrutit skrankorna och bortfört honom