Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1868, sida 1

FulTITIAUILIOT 088 II88CIT OdILSJOH IHCUM hvarandra korsande seglare af alla dimensioner; till venster se vi Södermalm amfiteatraliskt höja sig med sina husmassor och, vid dess fot Stadsgården med dess rörliga folklif och många förtöjda fartyg. Inunder oss, nästan vid vattenbrynet, se vi en tätt sammanpackad folkmassa och förnimma ett gladt sorl derifrån — det är Fiskargången. Vi stiga ned utför beqväma jerntrappor och stå nu midt ibland Stockholms fiskförsäljerskor och deras talrika kunder: Det fanns, som man vet, i Stockholm ett slägte, genomhederliga, sträfsamma och älven godmodiga gummor, i fall man ej inlät sig uti någia muntliga kontroverser med dem, ty detta var ej rådligt, och den enda gång de, efter hvad traditionen förmäler, ej behöllo sista ordet var, då en glad Mariebergare kallade gummorna för shypotenusor, som borde ha på ,kateterna. Detta slägte tillhör ej mera , det Stockholm som går, utan ,,det Stockholm som gått; det är försvunnet, utdödt; men värdiga arfvingar ha de lemnat efter sig i fiskargångens herrskarinnor, de arbetsamma, fryntliga fiskargångs-fruarne (Gud nåde den, som i våra dagar skulle komma fram med titeln madam), som ha ett gladt och skämtsamt ord för hvarje köpare eller icke köpare, som höfligt inlåter sig i samtal med dem, men också ett munläder, som, om det gäller, är lika väl egnadt att snäsa den tyckmycknaste hennes nåd som förstumma den munvigaste sotarpojke. Då vi komma ner, se vi kommersen vara i full gång. .Ska de vara färsk strömming i dag, frun lilla, eller tri-markers-brazar, riktigt breda och feta? Ä yLilla jungfrun ska väl handla af mig i dag. Maken till aborrar får hon inte i hela fiskargången. Sa hon, att de ä .hvitbukiga och gått i sumpen för länge — sällan! Hvitbukiga aborrar ha aldrig funnits hos mig, det säger jag och fru Pettersson med! Ja, inte är det värdt hon är så stor af sej, mina aborrar äro nackstyfvare än hon! och större skepp har jag sett segla omkull än en sådan der Lagårdslands-bytta! .Nej, så lilla goa rara herr källarmästare! Jo, se här har jag lagt undan de allra som utmärktaste gäddor, enkom för lilla rara herr källarmästarens räkning. 5Om torsken är god? Det var en fråga! Röd och grann, så dess make såg man då aldrig! Var så artig och titta pån! Och så pratas och prutas, handlas och vandlas; men midt under allt detta buller, allt detta lif, är det sällan man hör någon s. k. kötted, något egentligt rått uttryck, och det lärer vara ganska sällsynt, att polisen behöfver skrida in med sin maktfullkomlighet mellan fiskargångens bord. Nu några ord om det praktiska sätt, hvarpå fisken, som utbjudes till försäljning, är konserverad och om öfriga anordningar, som vidtagits till fiskhandelns fromma, och detta så mycket mer som Göteborgs fiskmarknad synes ha mycket att lära utaf den i Stockholm. Så befinna sig här alla de fisksorter, som kunna förvaras lefvande, såsom aborre, gädda, brax, ål, gös, lake, id, m. m., uti rymliga och med vatten fyllda fyrkantiga trälådor, hvilka äro placerade på backar. Bakom dessa ha fruarne sin plats, och omedelbart der bakom befinna sig de s. k. fisksumparne, nedsänkta i vattnet, eller båtar förtöjda, i hvilkas akterdel eller .hållet ytterligare lefvande fisk finnes. När nu köpare ej äro belåtna med de i lådorna befintliga fiskarne, så ha fruarne genast tillreds håfvar utaf olika dimensioner, hvarmed de kunna ur förråden upphemta friskare vara och sålunda tillfredsställa sina kunder. Denna anordning gör, att fisken ser bra ut, och en anmärkning, som skulle kunna göras häremot, nemligen att fisken ibland genom vistandet i sitt fängelse en längre tid måste få ett dåligt utseende och således vara försämrad, förfaller, alldenstund , kännare genast observera om detta är fallet, och följden blir då att fisken ej kan hålla sig i pris. Vidare ha fiskförsäljerskorna under gamla slussen magasiner för sina materialier, förråder af salt fisk m. m., för hvilka de betala årlig hyra, uppgående till 90 rdr för hvarje magasin. Dessutom befinna sig uti sjelfva slussen, upphängda på rullar å löpande jernkettingar, större och mindre fisksumpar, hvilka om vintern nedsläppas