Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1868, sida 1

skald sporde: Åke det gudomligt, Fiskartorpet — hvad? Hemvägen taga vi öfver Ladugårdsgärdet, den nya Idavallen, der kämparne leka och röra sig i rök och dam. Gevären blixtra och ;horhen smattra, trummorna gå ... men Vi ärs ej i lytne att göra några strategiska eller taktiska studier, utan skynda åter in till staden, i förbigående observerande vid Carl XV:s port något, som vi vid vår första genomgång ej lade märke till; nemligen, att å ömse sidor al det genomsprängda berget man har den förträffligaste grund till byggnadsföretag m. m. Då vi åter vandra på Stockholms gator, är allt lif och rörelse. Vi besluta att göra ett, besök vid ett af de förnämsta ställen, der det hungfande Stockbolm får sina behof fyllda: Fiskargången. För att komma dit, passera vi Skeppsbron och, för kuriositetens skull, ett par af de genom Bellman och Orvar Odd välbekanta Stockholms-gränderna. Hvilket mörker, hvilken ruskighet, för att ej säga osnygghet, äro ej rådande i dessa gränder; der tusentals menniskor lefva — men hur måtte der inte ha varit ännu fasligare innan vattenledningen anlades! Vi äro snart vid en öppen plats, det är vid ,Södra Slussen; Det är ett omvexlande och lifligt panoräma; som Här öppnar sig för våra blickar. Framför oss ligger Saltsjön med hvarandra korsande seglare af alla dimensioner; till venster se vi Södermalm amfiteatraliskt höja sig med sina husmassor och. vid dess fot Stadsgården med dess rörliga folklif och många förtöjda fartyg. Inunder oss, nästan vid vattenbrynet, se vi en tätt sammanpackad folkmassa och förnimma ett gladt sorl derifrån — det är