Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1868, sida 1

Stockholmsbilder. IV, Vid Uggleviken — I Fiskargängen. — Huru fiskörsäljningen är ordnad och några ord om salutorgen. — Här och der i staden och omgifningarne eller bilder från det yttre Stockholm. Arla en morgonstund göra vi en vandring ut till ett af desså natursköna stäl: len, hvarpå Stockholms omgifningar äro så rika. På gatorna råder en ödslig tomhet, portar, fönster och dörrar äro tillslutna och de sänkta gardinerna låta oss förstå, att större delen af hufvudstadens befolkning ännu slumrar i godan ro. Vi styra kosan genom Berzelii park, der en och annan vandrare ses, och gå fram åt Nybrogatan till Carl XV:s port, mellan de å ömse sidor uppstigande bergväggarne, som erbjuda en ganska imposant anblick. Efter några ögonblicks gång se vi en berrlig skog af omvexlande barroch löfträd, och med detsamma möter oss äfven en lifligare syn. Här varsna vi nemligen en mängd damer och herrar, hvilka liksom vi gått ut att njuta af morgonens friskhet. Alla följa samma stråt — gå igenom en grind, inkonma uti en allåe, och denna förer till Uggleviken. Vi fortätta genom skuggrika furudungar tills vi inträda uti en ung björkskog, der de späda hvita stammarne bilda en bjert kontrast mot den yppiga grönskan. Vi befinna oss snart å en öppen plats, målet för allas tidiga promenad: Ugglevikens helsokälla. Denna är ej att förlikna med brunnar på modet, med deras dyrbara anläggningar och eleganta serreringsloke ler; och ändå är denna källa ett ställe, dit man valfärdat i många år och utaf hvars vatten man druckit och känt eller inbillat sig känna kroppshyddan stärkt och förbättrad. Trakten kring Ugglevikskällan var för omkring 30 är sedan Stockholms lägre befolknings käraste samlingsort. Det var här sjöman, gardister, gesäller, med deras qvinliga följeslagerskor, under sommarnätterna grupperade sig kring det förolyckade geniet ,,Jacobi Filius) och firade dessa bacchanalier, dem August Blanche i en af sina berättelser skildrat, men hvilka småningom urartade till vilda saturnalier och först sedan ordningsmakten måst inskrida upphörde. Äfven på sednare åren hade denna trakt ej det bästa rykte om sig, och det lärer ej varit rådligt att närma sig densamma sedan solen gått ner, om man ej hade ,,mod i barm och kraft i arm, dertill var försedd med en dugtig käpp. Nu har ett annat förhållande inträdt sedan passagen genom Tyskbagarbergen, Carl XV:s port, öppnats. Nu är trakten kring Uggleviken lika litet farlig som något annat ställe. Betrakta vi den samling, som vid vårt besök omgifver oss och tillika sjelfva källan, märka vi huru litet Stockholm behöfver för att finna sig tillfredsstäldt. Sjelfva brunnen med dess af tidens tand ärda öfverbyggnad af trä, tillika med dess, äfven om tidens tand vittnande, vattenupphemterska, som med sin långskaftade tennskopa serverar, en och hvar, ingifver ej några särdeles stora förväntningar; men då det kristallklara och iskalla vattnet strömmat öfver dina läppar, är du förtjust öfver morgonstunden vid Ugglevikskällan. Källans åldriga prestinna har öppnat äfven en liten oskyldig handelsrörelse: uti en stor lockkorg, placerad å brunnsbyggnaden, finnas att tillgå pepparkakor, hvilka, enligt gammal häfd, oundgängligen ingå i brunnsdieten vid Ugglevikskällan. Sedan man druckit sitt glas och knaprat på en pepparkaka, slår man sig ner på en af de omkringstående bänkarne, der snart ett talrikt sällskap är församladt, som tyckes ha det gemensamt med alla andra brunnssällskaper att intressera sig för den ene den andres görande och låtande samt prata om ditt och datt och deröfver göra små beställsamma reflexioner. Medan vi äro i dessa trakter, försumma vi ej att gå till det i sången förevigade Fiskartorpet. Ännu stå ,de stolta stammar rad i rad med friska blad, ännu förgylles ,,den lugna viken af morgonsolen likasom på den dag, då Fiskartorpets ) En ung man af judisk härkomst, bördig från Göteborg samt utrustad med de utmärktaste naturgåfvor, ej minst som poet, och, om jag minnes rätt, filosotie magister, men som dock snart i hög grad förföll. Ett par häften poesier utgaf han under signaturen ,,Jacobi Filius