Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1868, sida 3

vägt mindre i vågskålen, ett glädjande bevis för allmänhetens sunda omdöme. Det är ömkligt att se en odåga, utan förstånd eller kunskaper, låta sin hustru underhålla sig, under förevänning att han räknar sina anor från korstågen, och emedan han har sålt några droppar utarmadt lod till någon rik narr. Kapten de Bryan-Forville var emellertid hvarken någon odåga eller spekulant. Han var en lättsinnig parisare; stolt öfver sina epauletter, hade han med skäl ansett, att hans grad uppvägde hans adelskap, och om han hade nödgats välja mellan båda, skulle han bestämdt hafva afstått från att vara markis för att förblifva kapten. Han hade gift sig med Clothilde Kodom, emedan hon behagade honom. Hon var rik, så mycket bättre. Detta oaktadt blifva dessa äktenskap sällan lyckliga. Mannens samvete är ej lungt, hans hederskänsla höjer stundom sin röst. Förgäfves säger han till sig sjelf: Jag är ett barn af min tid; en stum förebråelse ljuder inom honom. Han stiger upp i sin hustrus vagn, han ter sin hustrus tryffel, han bortspelar sin hustrus pengar, och ögonblick inträffa, då han är jrestad att utropa: — Ah, madame, men skola dessa välgerningar inte snart taga slut? Sedan kapten de Bryan-Forville väl blifvit gift, kände han sig ganska generad. Man hade upplåtit en flygel i bankirens hotell åt honom; detta granskap fann han odrägligt. Då han gick till kassan för att lyfta räntorna aftsin hemgift, tyckte han att