yttra till en annan, som hon icke sett på flera år: ,,Hvad du behåller dig förunderligt väl; du måtte ligga i sprit. Unga herrar och icke minst de lagerkrönte uppsökte blomstrande skönheter, tändande för dem sitt rökverk med en ifver, stegrad genom dagens lifvade stämning, celebriteter slogo sig tillsammans, och ståtliga damer, tillhörande den skånska adelns finaste blomma, utvecklade en grace och finhet, som voro egnade att förtjusa, under det att äfven universitetsstadens damer å sin sida företedde anmärkningsvärda prof på qvinliga behag, hvad gestalt och väsende beträffar. Denna ståtliga tillställning, hvilken väl ej torde någousin förgätas af dem, som bevistade den, var ej den enda, hvar nom Lunds stads innevånare sökt förht glansen af universitetets högtid. Den första festdagen bespisades icke mindre än fem hundra fattiga på dessa innevånare bekostnad. För våra filantropiska läsarinnors räkning vilja vi nämna, att denna festmåltid bestod af skinkstek och potatis, risgröt och sockerkaka samt öl. De som bevittnat de fattigas belåtenhet med traktaten mena, att detta var en af festens vackraste sidor. Det ståtliga fyrverkeri, som vi redan omnämnt, var äfven ett prof på samma frikostiga intresse för jubelfesten, och var det genom frivilliga sammanmanskott, som de ifrågavarande stora kostnaderna bestridts. Promotionsbalen var mycket talrikt be sökt och stämningen mindre högtidlig, men upprymdare än på festbalen, samt dansen vida allmännare och lifligare. Att både damerna, till en stor del, äfvensom deras toiletter voro vackra, behöfver jag väl ej försäkra mina läsarinnor, och jag kan blott beklaga dem, att de ej fingo vara med om detta förtjusande nöje. Prinsen-doktorn deltog i der angläs. som enligt öflig sed dansas af promoti, och förde i den biskopinnan Flensburg, samt dansade sedan med domprostinnan, promotors fru etc. Lördagens morgon afreste prinsen till Sofiero. Studenterna voro honom vid stationen till mötes, och sång och lefverop höjdes till hans ära. Med den intagande vänlighet, som han visat under sitt vistande i den sydsvenska universitetsstaden, samtalade han med flera af de unga och qvarlemnade visst i allas hjerta det angenämaste minne at sin person. Flertalet af gästerna hade innan middagstiden kom lemnat Lund; en del af dem hade afrest redan med extratåg, som afgick vid midnatt. Rörande många frågar kunna tankarne vara delade, men helt säkert äro alla, som bevistat denna fest, ense om, att den varit en af de intressantaste och skönaste som någonsin firats i vårt land. Ej nog med att stämningen hos dem, som förunnats att i vidsträcktare mån deltagaifestligheterna, varit glad och högtidlig på en gång, utan de lägre klasserna ha utvecklat en hållning, en allmän anda, som är berömvärde. Icke en tillstymmelse till något störande uppträde har visat sig, och den för tillfället hit reqvirerade militärstyrka, hvars hållning äfven mycket prisas, har således icke behöft utveckla någon särskild verksamhet. Det är för öfrigt verkligen med en känsla af saknad man skiljer sig från detta genom sina lunder och planteringar under denna herrliga vårtid så sköna Lund, der man haft tillfälle icke blott att höra vackra studentsånger, utan äfven näktergalarnes underbart gripande toner. Man lemnar det med hjertliga lyckönskningar för universitetets framtid, och boppas. att de akademiska modborgarner på samma gång de gå framåt på vetenskapens bana, måtte med mera värma än hittills omfatta tidehvarfvets frisinnade ider.