Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1868, sida 3

44 ITN UI d. — Dun:. IRNULDCH Pe fl don 13: 755, 3 m. d., d:o på Paris 1874, 3 m. d.; d:o på Amsterdam 35: 42, 2 m. d.; d:o på Berlin 1514. Fondmarknaden var s. Svenska 4!, procents statsobligationer 84!, och 5 proI cents d:o 915. Kaffe var lugnt. Spanmålsmarknaden var stilla. För parstier af rysk råg visade sig köplust i enstaka fall. Litteratur. Vår tids vetenskap i populära afhandlingar. 1. Om ögat af A. o. Graefe Om dödsstraffet af d:r Richard Ed. John. Om vantro och öfvertro inom läkarekonsten al Sieymund Rosenstein. Det första häftet af detta bibliotek, som afser att i populär form meddela allmänheten vetenskapens resultater, utgör en skildring af det organs beståndsdelar och sunktioner, som är af den högsta betydelse för hela själslifvet genom de föreställningar om naturens yttre fenomener, som genom detsamma väckas hos oss. Den berömde ögonläkaren har med stor koncision, tydlighet och noggrannhet framställt hvad forskningen uppdagat om ögats så erst komplicerade natur och det sätt, Uvarpå ljusförnimmelserna och varseblifningarna af de yttre tingen försiggå, och torde derföre denna skrist kunna ega stort intresse för många, för hvilka de här frambållna fakta äro främmande eller ej fullkomligt klara. Särskilt af intresse äro hans meddelanden om ue ljusoch eldförnimmelser, som framkallas genom tryckningar på i äthinna, och de företeelser som visa sig vid feber eller då hjernan retats genom något narkotiskt medel, om ögonlocken än äro slutna. Med afseende på dessa sednare säger han, att vi visserligen äro fullt berättigade att påstå, det de luftiga gestalter, som omsväfva oss under ett opiirus, eller de löjliga, uppsvällande santasibihler, som haschich för oss srambesvärjer, eller de kompakta figurer, med hvilka belladonna bringar oss i beröring, ligga inom vårt synfält, då de uppkommit genom retning af näthinnans sinnliga energi, blott man dervid ej glömmer att dessa föremål i sjelfva verket icke existera, hvarför ock ett dylikt slags seende, som ej förmedlas genom ögat och ljuset, blifvit kalladt subJektivt. Den i andra häftet förekommande afhandlingen ,,Om dödsstraffet innehåller ett synnerligen tänkvärdt bidrag till den vidlyftiga litteratur, som redan uppkommit med anledning af den brännande humanitetsfrågan. Förf. kritiserar lugnt men med dräpande bevisning de argumenter, som blifvit anförda till dödsstraffets försvar. Efter att genom exempel ha sökt visa möjligheten af misstag å domstolars och Juryers sida och deraf vållade afrättningar at oskyldiga anklagade, eller s. k. juridiska mord, framhåller förf. det grundlösa i påståendet, att detta strafi mer än något annat afskräcker från förbrytelser. Af de 167 delinquenter, som en engelsk fångpredikant biträdt i deras sista stunder, hade bevisligen icke mindre än 161 bevistat offentliga afrättningar. Då man lålit afrätta en mordbrännare i Boston, förekom mordbrand så ofta i staden och dess grannskap, att styrelsen lät anställa laga ransakningar, hvaraf framgick, att alla de sednare mordbrännarne varit närvarande vid den sista afrättningen. De sakta, som förf. här anför, motsvaras af företeelser, som i fordna tider egt rum i vårt fädernesland, ty historien visar, att då dödsstraffet ådömdes för flera slags brott, som nu bestraffas lindrigare, dylika brott begingos i större antal än nu, och vi kunna ej annat än instämma med förf., då han i sådana resultater ser följder af det demoraliserande inflytande, som ett sådant ätt att skipa rättvisa måste hafva. Det förefaller oss neml. klart, att det framställer samhället i en dager, som ej är egnad att stegra pligtoch rättskänslan utan snarare tvärtom, att det kommer den brottslige eller till brott frestatle att i detsamma se en fiende, som mot honom använder utan skoning all den makt öfverlägsenheten skänker, och icke en kärleksfull moder, som ej vill straffa de vilseförda barnen hårdare än nödvändigheten kräfver, och som vill sörja så mycket för deras räddning och förbättring, som afseendet på andra medborgares trygghet tillåter. Många och talande äro de fakta, som förf. anför ytterligare för att visa dödsstraffets otillförlitlighet såsom medel att afskräcka från brott. Fordom var detta straff i England stadgadt för icke mindre än 160 olika slags förbrytelser, och mellan 1821 och 1830 afrättades 46 menniskor för häststöld, 44 för förfalskning, och mellan åren 1831 och 1840 53 för mord. Numera äro endast 7 brott belagda med dödsstraff, och sedan 1841 hade, då denna skrift författades, det endast tillämpats för mord, men de statistiska uppgifterna utvisa, att hvarken häststölder, förfalskningar eller mordbränder sedan den tiden ökats i antal. Månne dödsstraffets totala afskaffande skulle hafva motsatta följder — månne man snarare skulle låta fruktan för detsamma afhålla sig från att mörda en menniska än från att sätta eld på ett hus eller stjäla en häst? Intet förnuftigt skäl torde finnas för ett sådant antagande, så vidt vi kunna se. — 2. 3 3. vägt mindre