Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1868, sida 2

I går fördrefvo de talrika hitströmma?e gästerna tiden med att beundra de många förändringar och försköningar af universitetsstaden, som försiggått under det sista decenniet. Lund har alltid egt något visst landtligt, men då detta fordom berodde på de talrika trädgårdarna, inom hvilkas fridlysta inhägnader de enskilta familjerna kunde i någon mån njuta af naturens behag, beror det för närvarande, då många af dessa betydligt inskränkts eller totalt försvunnit i följd af det starka behofvet af nya byggnadstomter, på de många vackra ofrentliga promenaderna, squarerna och diverse andra blomstrande och grönskande anläggiingar i helsans och skönhetssinnets intresse. Få städer i Sverge, om ens någon, äro, om man tager folkmängden i betraktande, så väl försedda som Lund i denna dag, och det tyckes som försporde man hos de ledande i staden en viss, måhända omedveten, böjelse att komma denna, trots sina prosaiska husrader och stenlagda gator, att svara så mycket som möjligt mot sitt namns betydelse. Det var rätt intressant för psychologen att i förbidan på de stora ting, som komma skulle under de följ.nde dagarna, betrakta folkhvimlet på gatorna och dessa allmänna promenader. Gråhårsmän, af hvilka de flesta väl i universitetsstaden inhemtat eller åtminstone grundlagt den visdom, som de sedan betjenat sig af på sde särskilta områdena, gingo med tunga steg under detta samma Lundagårds täta lörhvalf, hvarunder de fordom ilat med bevingade fjät och gifvit sina varma känslor och den sprittande öfversvallande ungdomsglädjen luft i friska klara toner. De råkade nu gamla bekanta och tryckte hänsder, som vissnat och hårdnat, sedan de ssednast fattat dem. Många glada samspråk om förflutna tider — kanske också som den mindre glada närvarande tidens vrånghet, försiggingo sålunda, under det satt hustrur och döttrar med väldiga chignonger och lårga släp lustvandrade mellan sde infödda lundadamerna och äfven de förnyade gamla bekantskaper. Ynglingar si hvita mössor stodo på utkik här och der vid gathörnen och mellan träden för att mönstra de passerande — icke de passerade — fagra tärnorna, och icke ens de äldre akademiska medborgarne tycktes skörsmå att studera det sköna under den sllla fantastiska tillstymmelse till hatt, som förekommer i våra dagar. Stämningen bief allt mera lifvad, i den mån, som dagen skred framåt, man intog helt gemytligt förfriskningar under den för detta ändamål tillkomna verandan i gamla botaniska trädgården, man glammade, skrattade och började redan så smått att jubla, om jag ej misstog mig. KL sju begaf man sig till domkyrkans sdet gamla ståtliga och trots sin hybrida sstil så sköna Laurentiustemplet, hvilket är Iden enda af de tjugotvå sockenkyrkorna i medeltidens stolta och rika Lund, som ännu år qvar. Studentsångföreningen gaf konsert derstädes för en synnerligt talrik publik, som med förtjusning lyssnade till det vackra utförandet af det väl valda programmet. Efter denna konserts slut begaf man sig åter ut i det fria för att njuta af den herrliga aftonen och afvakta konungens och prins Oscars ankomst. Allt antydde nu att en verklig folkfest börjat — något som var glädjande, emedan det visar det lifliga intresse, som de lägre klasserna hysa för universitetet, och huru de inse, att detta ej blott förskaffar dem omedelbara materiella fördelar, utan äfven är för dem och för hela landet af högsta betydelse, då det arbetar på att uppdaga sanningen på så många gebit och sprida zlius och bildning så vidtomkring, att dessa, om ock medelbart, omsider skola tränga till det egentliga folket. Detrådde gladt lif och dock på samma gång en viss vördnad för festens betydelse, en varm exemplarisk hållning hos dessa arbetare och k:ndtmän, som vandrat omkring i staden bland byråkratiens, aristokratiens och bildningens representanter, i går och i dag. Naturligtvis bidrog den omständigheten, att de begge furstarne skulle bevista festen, till den glada och högtidliga stämningen hos männen och qvinnorna af folket, ty för dessa är alltid anblicken af en krönt eller åtminstone ,,purpurboren person intressant — ja, nära nog uppbygglig. Det var omkring klockan half 9, som det furstliga brödraparet anlände med bantåg från Malmö, der vår upplyste och öppenhjertige konung presiderat i en sammankomst af den genom sina underbara och i mensklighetens djupaste intressen, som det påstås, djupt ingripande frimurareordens dervarande loge, hvilken lär genom högbemälte, äfven inom orden mäk2