nödvändigheten känner ingen lag. Jag anade våra möjliga motgångar. — Och ni har tagit edra försigtighetsmått? -— Er skarpsinnighet har insett det, — så mycket bättre! Samtalet underlättas derigenom. Det är afgjordt, att ni är byggd af granit; fakulteten har intygat det. Vi hafva visserligen några dårskaper att förebrå oss, men det ha ju alla i nuvarande sekel. Byggnaden hotas ej i sin grund genom några skador i öfre delen. Detta rörande den fysiske mannen. Hvad financieren angår är det sämre, jag medger det. Men ingen, utom jag, anar detta ännu, och endast ert eget erkännande har kunnat öfvertyga mig. Men jag har användt en hel dag för att assurera ert dyrbara lif hos tio särskildta bolag. Er död skulle inbringa mig ett lappri: omkring 300,000 francs, — mitt lelnadsbehof för tre månader. Slumpen vill att jag behötver detta lappri. Det är således nödvändigt att ni dör. Jag är alltsör mycket öfvertygad om er klokhet, för att tro, — ja, se mig rätt i ansigtet, — för att tro, säger jag, att ni skulle veka en minut, Bankiren uppreste sig nästan hotfull. — Skulle ni möjligen vilja försöka att )oröfva mig lifvet? — Min Gud, för hvem tar ni mig? Jag ir prins Riazis, ,,De Tjugoens allsmäkige chef, och jag bär på armen tecknet ill min makt. Gistsamlingen är ej utömd. En åthörd är nog. Väldsamheter i min sida? Fy då, för hvem har ni tagit nig? Endast en befallning att gifva, — ngenting annat. i Rgnart Kodom hade rest sig upp,