Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1868, sida 2

yDen tid Christus lod sig föde Stod Lund og Skanör i fagerste gröde. Något yngre, och det icke så litet ändå, torde väl våra dagars historiska forskning vilja göra , Lunden i Skåne — såsom staden kallas i universitetets fundationsbref — och man torde med trygghet kunna flytta dess uppkomst fram ett antal sekler. Emellertid berättar en isländsk saga, att då den berömde skalden och vikingen Eigil Skallagrimsson i nionde århundradet eröfrade, plundrade och uppbrände Lund, det då varit en stor handelsstad, som, enligt hvad dess förtjenstfulle häfdatecknare antager, haft sin hamn i den då segelbara Höje å, till hvars mera omedelbara grannskap den då sträckt sig. Förhållandena ha betydligt förändrats sedan den tiden. De merkantila intressena intaga icke något framstående rum i det moderna Lund; det är i stället ett säte för mycken och mångsidig lärdom, som hvar man inom Svea landamären vet eller åtminstone borde veta. Såsom bekant är, anlades universitetet af de tvenne sydsvenska provinserna, Skånes, Hallands och Blekings eröfrare hufvudsakligen för att knyta dessa närmare vid Sverge och afhålla dess ungdom från att idka studier vid det närbelägna Köpenhamns universitet. Det kan också icke nekas att högskolan förträffligt motsvarat dessa den statskloke bjeltekonungens förväntningar, att den varit hvad Carl X kallade den eller en conciliatrix, som fastare än något annat bundit de nya provinserna vid riket, på samma gång den på ett utmärkt sätt fyllt sin uppgift som bildningsanstalt och sett utgå från sina lärosalar så många af Sverges mest framstående män inom vetenskapen och litteraturen, äfvensom många utmärkta statsmän och embetsmän. Lund har haft en ärofull tid — det kan ej gerna bestridas ens af den partiskaste upsaliensare eller mest prononcerade tviflare på universitetsidens lämplighet. Att säga, att denna tid är förbi, vill jag icke påstå; det skulle också vara alltför oartigt af en gäst. OSSE ROOS