Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 maj 1868, sida 2

— ———— —777,, blek som en marmorstaty, men äfven lika så kall. Han fixerade prins Riazig stadigt. — Ni är ett barn, unge man, sade han och korslade sina armar, i det han rätade ut sin ståtliga figur. Och utan att värdigas betrakta musulmannen vidare, satte han sig vid sivt skrifbord och Pörjade skrifva. Musulmannen steg upp, men Kodom vände bort hufvudet med iskall likgiltighet. — Sitt still. Österländningarne sakna ej en viss fyndighet, men sakna förmågan att utföra. De förstå ej att ordna detaljerna, som äro af en så stor vigt i en affär. Ni har funnit kratet, må vara, ja, erkänner det. Ni vet endast att det kan spränga, men ni har ej beräknat med hvilken kraft. Låt mig sätta upp några siffror, jag ber. Siffrorna äro araber, men ni förstår er ej derpå, ehuru mahomedan. UEtt samtal i dylika ämnen är oklokt, Pennan gör mindre väsen af sig än ordet. fänd en cigarr, och gör er den mödan utt vänta några ögonblick. Jag är temneligen skicklig i multiplikationer. Till och med dessa väggar kunua hafva igon! Förflytta er i tanken till Comediesrangaise. Ni är der. Stanna tio minuer i er loge. Tag or till och med en ur, om ni så tycker. Den kufvade Riazis satte sig åter. Efter io minuters förlopp räckte Kodom honom tt skrispappersark, betäckt af ord och iflror. — Den unge mannen fällde häpen ina armar, sedan han genomögnat det. — Skall ni verkligen göra detta? Ni! tropade han tvekande. Corts.)