Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1868, sida 2

och rörelsen i allmänhet ej bedrifvits på ett sådant sätt, som man af Utskänkningsbolaget väntat. Men undersöker man saken närmare, finner man, att samtidigt med att sistnämnde bolag ökade antalet af sina utskänkningsställen, icke mindre än 7 af de allravärsta äldre krogarne indrogos. Det nya bolaget blir således skyldigt bevisningen i detta hänseende. Hvad slutligen serskildt beträffar ett väsentligt skäl, som åberopats mot Utskänkningsbolaget, nemligen, att det behandlar saken på ett alltför depensivt sätt och ej utöfvar tillräcklig kontroll öfver sina föreståndare, så skulle, ifall så varit förhållandet, anmärkningar i dessa afseenden å vederbörande revisorers sida säkerligen ej uteblifvit; men några sådana anmärkningar ha ej afhörts. Talaren slutade med att tillstyrka antagande af Utskänknings-aktiebolagets anbud. Hr J. J. Ekman ansåg utskänkningsrörelsen ej kunna på ett ändamålsenligare och för samhället mera förmånligt sätt ordnas, än genom densammas fortfarande öfverlåtande på Utskänkningsbolaget. Det nya bolaget hade begått flera misstag i sina uppgjorda kalkyler, hvarigenom den stora skilnaden mellan de båda gjorda anbuden betydligen reducerades. Så hade det t. ex. ej tagits i beräkning, att i Utskänkningsbolagets vinst jemväl ingått en summa af 14,000 rdr, som bolaget egt rättighet att reservera. Vidare hade det nya bolaget serskilt beräknat en staden tillgodokommande vinst på omkring 9,700 rdr för 3:ne rättigheter, hvilka emellertid redan voro medinberäknade i de 61 rättigheter, hvilka nämnde bolag önskat få öfvertaga, o. s. v. Skilnaden skulle således ingalunda bli så betydlig, som det vid första påseendet kunde tyckas. Det nya bolaget hade i sin skrift antydt, att stadens inkomst skulle betydligt minskas, om utskänkningsrörelsen i Majorna örvertoges af ett bolag; men tal:n hade för sin del ej anledning tro, att så skulle ske. Vidare vore det temligen kändt, att bränvinsprisernas höga ståndpunkt varit en anledning till, att inkomsterna ej varit så stora, som eljest skulle ha blifvit händelsen, Endast 10 öres fall i bränvinspriserna, hvilkas nedgående utan tvifvel är att emotse, komme att bereda en ökad inkomst för staden af öfver 20,000 rdr. Tal:n vore dessutom öfvertygad om, att Utskänkningsbolaget ej skall underlåta att, ifall så ske kan, vidtaga besparingsåtgärder och på andra sätt söka bereda staden ade inkomster. I likhet med hr Berger, trodde en tal:n, att det nya bolaget gjort en misskalkyl, då det beräknat sin vinst uteslutande på mathållningen; med undantag af några få, hade ingen af Utskänkningsbolagets föreståndare kunnat existera ensamt på mathållning, utan hade tillskott måst lemnas dem. Det nya bolagets kalkyl är således ovedersägligen oriktig, och då detsamma endast ledts af menniskovänliga afsigter, vore det ej rätt att inleda det i en spekulation, som skulle bli ruinerande. Slutligen vore tal:n fullt förvissad om, att bränvinssupandet skulle tilltaga, om utskänkningen öfverlemnades åt det nya bolaget, hvilket till aldra största delen måste öfverlemna tillsynen öfver utskänkningsställena åt andra personer och således ej kunde utöfva vederbörlig lå el be d ta vi vi n h n kontroll. På de af tal:n antörda skäl, tillstyrkte han antagande af Utskänkningsbolagets anbud. på yttre grunder, omöjlig. Man måste ega en stark moralisk garanti, att den, som omhänderhar utskänkningen, ej har den ringaste egna fördel af en ökad bränvinsförsäljning. Utskänkningsbolagått med den största noggrannhet i detta hän ende och haft allt skäl att vara belåtet med s a föreståndare. Om, såsom det uppgifvits, några af dessa haft en god utkomst på mathållningen, bevisade detta, att de uppfyllt sina åligganden till allmanhetens belåtenhet. Betviflade ingalunda det nya bolagets goda vilja, men erinrade, att det just varit flera af dess medlemmar, hvilka förr såsom föreståndare haft de sämre krogarne. Tal:n framhöll åtskilliga exempel härpå, dervid serskildt påpekande det förderfliga inflytande, hvilket bränvinsutskänkningen på kredit utötvat. Ifrågavarande personer kunde visserligen numera ha kommit till en bättre insigt om sina pligter. men garantier härför erfordrades. I den öfvertygelse, att all kontroll är omöjlig, om ej en stark moralisk vilja förefinnes och all enskild vinst lemnas ur sigte, trodde talaren, att man ej gerna kunde tveka i att bibehålla det gamla Utskänkningsbolaget. Vill man deremot, uppoffrande de sedliga garantierna och lockad af en möjligen högre vinst, nu sönderbryta detta bolag, så kunde med säkerhet antagas, att detsamma ej åter skulle vilja eller kunna träda i verksamhet 3 år häretter. Det nya bolaget kan då, utan fara för konkurrens, betydligt nedsätta sitt anbud. Andra städer, som följt Göteborgs exempel, ha med gladje erkänt de goda följderna häraf, och det tad. På frar vore att förråda sin egen sak samt att föregå med ett vådligt exempel, om man ej sökte förhindra Utskänkningsbolagets upplösning. Tal:n förordade således antagande af dettas anbud. Härmed förklarades öfverläggningen sluilld proposition, beslutade Stadsf:e enhälligt att förorda antagandet Jaf det utaf Göteborgs Utskänknings-aktiej j bolag gjorda anbud, och skulle i yttrandet till Kon:s Bef:de motiverna för det fattade beslutet anföras. På förslag af hr J. J Ekman uppsköts beslutet i fråga om inställande af bränvinsutskänkningen å Sönoch helgedagar tilldess afgjordt blifvit, hvilketdera bolags i ere ——— HI IR IPA. 2— 2— anbud å utskänkningen i staden, som kommer att antagas. Under den förutgångna diskussionen motsatte sig hrr Hedlund och Francke ett totalt förbud mot utskänkning å nämnde dagar, utom hvad beträffade sinom Carl Jobans församling; hrr Berger och Nyström föreslogo, att utskänkning ej skulle tillåtas före kl. 6 på e. m., den sistnämnde med det tillägg, att densamma skulle inskränkas till tiden från kl. 6 till 9 e. m.; hrr Söderling, Leffler och Lindell förordade totalt förbud, åtminstone inom Majorna. Hr Hedlund ansåg. en kontroll, hvilande blott get hade, vid antagande af föreståndare, tillväga3) Uti afgifvet betänkande i fråga om upptagande af amorteringslån för den nya vattenledningen och for stadens öfriga allmänna arbeten, hade den af Stadsfulimäktige tillsatta serskilda beredning föreslagit, det Stadsf:e måtte besluta: 1) att, för Göteborgs stads räkning, ett lån af högst tre millioner tvåhundrafemtiotusen rksdaler riksmynt, deraf två millioner etthundrafemtiotusen riksdaler riksmynt för ny vattenledning till staden, och återstoden en million etthundratusen riksdaler riksmynt för andra allmänna arbeten, skall upptagas, mot obligationer i svenskt eller utländskt mynt, löpande med fem procents årlig ränta, som hallärsvis utbetalas; 2) att lånet skall upptagas i form af amorteringslån, att återgäldas under en tid af högst fyratio år, genom med långifvaren öfverenskommen bestämd annuitet, att af stadens inkomster ovilkorligen utgå; 4 3) att, under hvart och ett af de tjugufem första åren af amorteringstiden, ett så stort belopp skall, utöfver den med långifvaren öfverenskomna annuitet, bland stadens utgifter beräknas och utgå, att, vid det tjugondefemte årets slut, en million etthundratusen riksdaler riksmynt at lånekapitalet, oberäknadt den då verkställda amortering å lånesumman i öfrigt, äro, antingen genom uppköp af icke utlottade obligationer, eller genom bildande af en särskild räntebärande fond, eller genom användande af båda dessa utvägar, guldna, och sedermera stadens inkomster icke tagas i anspråk för större andel af lånesumman, än som då återstår af det för vattenledningen afsedda belopp, ursprungligen utgörande två millioner etthundratemtiotusen rdr rmt. 4) att den del af lånesumman, som beräknas för vattenledningen, skall särskildt bokföras och redovisas, utan sammanblandning med stadens öfriga räkenskaper; AV att Stadoefnrllmältise Inam Öv su