Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1868, sida 2

Raoul suckade. — Man bör högst sällan upprepa detta försök, sade chevalier de Pulnitz. — Det är utmattning och ansträngning, som inverkat på denna svaga konstitution. Men en dag hoppas jag att öfvergången från sömnen till lifvet skall blifva omärklig, och förståndet skall följa henne från det magnetiska tillståndet till det normala. Annu en gång frågade Trelauney sig sjelf hvem denne man kunde vara. — Hvar hade han sett honom? När? Hans minne kunde ej besvara dessa frågor. Och emellertid var han öfvertygad om att han förr hade träffat denne chevalier de Pulnitz. Den sistnämnde tog nu afsked, hvarvid han tillade: — Vi träffas snart. Trelauney, som nu ansåg tiden inne att taga itu med monseigneur, återvände till sin villa i Auteuil och lät tillkalla herr Combalou. Affärsmannen begaf sig till Auteuil på taket af den amerikanska omnibusen. Han syntes nedstämd; hans omsorgsfullt borstade kläder förrådde ett djupt armod, oaktadt alla hans ansträngningar att dölja det. Combalou helsade ödmjukt. — Nå, frågade Trelauney, — hur går det för er, herr Combalou? — Klent, mylord, mycket klent — Gå affärerna dåligt? — Fullkomlig st Intet nytt? — Nej, — om inte den stackars baronens arrestering. — Hvilken baron? ation, mylord. 3