Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1868, sida 2

Trelauney öppnade dörren. Han såg Louise gå längsamt utför trappan och nalkas herr de Pulnitz, framför hvilken hon stannade. Det är underbart, hviskade Trelauney. Louise sof. — Ser du? frågade chevalieren. — Ja. — Hvad ser du? — Jag ser min far lefvande. Trelauney spratt till. — Lefvande! utropade han; — grefve de Navarran är således inte död? — — Tyst, sade chevalieren och lade ett finger mot sina läppar. Och han fortfor: — Hvad ser du vidare? — Min bror, hvars lif hotas. — — Af hvem? — Af ett odjur, belastadt af brott, som har svurit hans död. Han har till medbrottsling en fremling, — en brun man med krokig näsa. Trelauney hviskade: — Det är sannt, — Robert Kodom och monseigneur. — Hvarifrån har du kommit? återtog chevalieren. — Från ett stort hus — der borta — i Paris, — der olyckliga qvinnor äro inneslutna. 0, jag ser en, — henne, hos hvilken jag blef emottagen. — Det är Wanda! sade Trelauney. Louise fortfor: — Hon vrider sina lider förfirligt. — Stundom hädar hon, derefter lug hon sig och tror att denne man, som vill döda min bror, skall återfinna henne, — hon hoppas kunna tillhänder, — hon