Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1868, sida 2

togo. De bekanta politiska cheferna för det ezekiska partiet deltogo dock ej i mötet. Efter förslag af en viss Spindler antogos en mängd resolutioner, hvari det bland annat heter: ,, Vi önska, att det i Böhmen icke måtte gälla någon annan lag än den, som den lagliga böhmiska riksdagen utarbetat och den krönte böhmiske konungen stadfästat, samt att det följaktligen icke måtte påläggas skatt eller utskrifvas militär i Böhmen utan efter den böhmiska landtdagens författningsenliga beslut, stadfästadt af böhmiske konungen. Det fordras derföre: ,,1) Att den nuvarande olagligt sammansatta böhmiska landtdagen så snart som möjligt skall upplösas; 2) att det utskrifves val till en ny landtdag för konungariket Böhmen, och dessa val på basis af allmän rösträtt; 3) att den sålunda organiserade landtdagen måtte utarbeta en författning för konungariket Böhmen, som skall förskaffa landet en liknande sjelfständighet och frihet som konungariket Ungern.Derefter beslutades att bilda en stor national-demokratisk förening, att utgifva en demokratisk tidning och tillsätta ett förvaltningsutskott af 25 medlemmar för vidtagande af nödiga förberedelser. Neue freie Presse berättar, att alla resolutioner blifva antagna genom händernas uppräckande både af män och qvinnor. I talen förekommo de häftigaste anfall mot Ungern. Den närvarande regeringskommissarien protesterade och hotade flera gånger med att upplösa församlingen. Angående den nyligen aflidne ambassadören i Rom, Crivelli, heter det: ,,Crivelli hade ett stort personligt inflytande på kejsar Frans Josef. Han hade arbetat indirekt för afslutandet af det sednaste konkordatet, isynnerhet derigenom, att han delgaf kejsaren sin förliden höst aflidne väns Zannelli åsigter. Den dåvarande abbeen Zannelli utgat på den tiden en tidning, i hvilken han bland annat yttrade det vara ett rent hyckleri, om österrikiska regeringen föregaf sig uppträda i kyrkans intresse mot de demokratiska rörelserna ; hvar och en känner den antikatholska lag, som tillkom genom Josef Il, hvilken förföljt kyrkan lika mycket som Calvin och Luther. ITALIEN. Högtidligheterna i Florens för kronprinsens förmälning slutade med en briljant bal för 5,000 personer. Balsalongen var dekorerad i blått och gult samt med en hänförande belysning. Buffeten var mycket rik. Drottningen af Portugal, kronprinsessan och hertiginnan af Genua voro hvitklädda. I Cascinernas ofantliga trädgårdar var en folkfest anordnad; man hade inrättat fyra theatrar och uppslagit mer än tusen tält, der viner och mat utdelades. Illuminationen af de i träden upphängda mångfärgade glaslamporna upplyste den omkringliggande trakten vidt omkring. Denna sluttest säges hafva varit den originellaste och vackraste af dem alla. Man gläder sig allmänt åt, att icke det ringaste obehag stört någon af de många festligheterna. FRANKRIKE. Såsom vi redan meddelat, har , Moniteur offentliggjort dekretet om den nya presslagen, hvilkens hufvudsakligaste bestämmelser äro följande: Hvarje fransman, som är myndig och i fullt atnjutande af sina medborgerliga rättigheter, kan utan förut erhållet tillstånd utgifva en tidning eller periodisk tidskrift. Stämpelafgisten är 5 cent. för de tvenne Seine-departementen och för Seine-et-Oise, samt för öfriga departementer 2 cent. Valaffischer och valcirkulärer äro stämpelfria. Antalet sidor i icke-periodiska brochyrer är nedsatt från 10 till 6, och stämpelafgiften 4 cent. arket; sådane tidningsbilagor, som icke innehålla annonser, äro fria från stämpelafgift. Ingen tidning eller periodisk skrift kan hafva till ansvarig utgifvare någon medlem af senaten eller lagstiftande församlingen. Förbrytelser mot presslagen sortera under tuktpolisrätten. Hvarje offentliggörande i en tidning eller periodisk skrift, som har afseende på privatlifvet, straffas med 500 francs böter. Om en tidning blifvit dömd för brott mot presslagen tre gånger under förloppet af två är, suspenderas tidningen från 2 till 6 månader. Saledes har det godtyckliga förfaringssättet i pressfrågor upphört från den 11 dennes, då den nya lagen promulgerades, och det skall nu gifva sig, om å ömse sidor finnes moderation och fasthet nog för undvikande af de ömkliga förhållanden, som i detta afseende existerat, alltsedan 1852, från hvilken tid intill förenämnde dag byråkratien behandlade pressen i Frankrike som sin dödsfiende, så snart den nemligen icke ville göra sig till dess slafvinna. Det var diktaturen i sin lumpnaste företeelse, och den politiska!