äterhållande krafter. Och båda äro fö den lugna samhällsutvecklingen lika nöd vändiga. När man alltså från vissa håll i lande förnimmer ängsliga farhågor för alla d omstöreningsplaner. som nu äro å bane alla riktningar, hotande samhället me förvirring, kan man, med tillforsigi higna dessa farhågor med hänvisande til de starka konserv vativa elementer, som dei nya representationen bär isitt sköte, hvil ka i sanning ställa stora svårigheter äf ven mok sådana förändringar, hvarom ma borde kunna enas. Hör man åter frå andra sidan ett icke mindre högljudt, men mera pockande missnöje öfver att de nyidcerna icke vinna tillräckligt insteg inon representationen, så kan man hänvisa til vigtiga förslag, som ej blot blilvit väckta, utan äfven allvarligt pröf vade, och hvaraf i öfrigt mer än ett till vunnit sig isynnerhet andra kammaren sympatier och bifall. Det ena med det andra tro vi, att der pessimistiska uppfattning af den nya re presentationen, som, besynnerligt nog, vunnit insteg äfven hos många af den store reformens förkämpar och vänner, är ganska omotiverad. Der, såsom verkliga för hållandet en god vilja och upprigtig patriotisk håg finnas, der skola meningarne småningom klarna till en rätt insigt af hvad fosterlandets välfärd kräfver Men dertill erfordras tid, och de nya ideernas målsmän böra lära sig den dygd som heter tålamod, för att icke förlama håde sin egen och representationens handkraft genom sitt klander och sin häftighet. För vår del äro vi fortfarande optimiater. Vi tro både svenska folket och dess representanter om godt, och när man en gång blir i tillfälle att hopsummera hvad några riksdagar uträttat, så skall man finna, att det blir en ganska vacker slutsumma. Men för en sådan addition utgör ett ärlionde den minsta perioden. Och uti denua period skall den nu afslutade riksdagen visa en aktning; gsbjudande sissra. Vi torde blifva i tillfälle att närmare visa detta, när vi komma att öfverskåda de vigtiga ärender, som den andra riksdagen af vårt nya statsskick behandlat.