RIKSDÅGEN. . Vlena den 15 Maj. Det vigtigaste ämnet för båda kamrarnes sista plena var lagutskottets betänkande rörande de väckta motionerna om en ny Dissenterlug. A. B. lemnar härför följande sammanfattade redogörelse: I första kammaren öppnades öfverläggningen af hr Hasselrot, som talade med värma för den religiösa friheten och visade att förslaget medgå större bekännelsefrihet än nu gällande lag, hvar för han förordade dess antagande, ehuru han för sin del skulle ha föredragit herr Lemchens liberalare förslag. Derefter uppträdde två af kammarens presterliga ledamöter, biskop Beckman och doktor Säve, båda framställande en och annan betänklighet, som hindrade dem från att obetingadt bifalla förslaget, hvilket de dock till hufvudsakliga delar gillade. Enahanda var förhållandet med hr Hazelius; grefvarne C. G. och J. O. Mörner och hr Nordström voro deremot mera afvjorda motståndare till förslaget i sin helhet, hvilket deremot försvarades och förordades till antagande af hrr Faxe, E. Sparre, Bergstedt och C. A. Raab. Grefve Sparre sökte ursäkta dröjsmålet med föralagets framläggande dermed, att det ej stått i mensklig magt att medhinna detsamma förr, då lagutskottet varit så ytterst öfverhopadt af göromål. Tal hade anmält reservation mot betänkandet, emedan han, med den brådska, med hvilken man arbetat, ej ansett sig kunna försvara hvarje detalj i detsamma; men vore de anmärkningar, som kunde göras mot förslaget, ej flere och ej af svårare beskaffenhet än dem han bär hört framställda, funne han icke någon betänklighet mot dess antagande. Utskottets uppgift hade varit, att, med så få förändringar som möjligt af det bestående, göra de medgifvanden, som voro oeftergifliga, och sådana voro de af utskottet föreslagna nya stadgandena om vilkoren för utträde ur statskyrkan och om civiläktenskap melJan dissenters och olika trosbekännare. De talare, som hade betänkligheter mot förslaget, undveko emellertid i allmänhet att yrka a slag, utan ansågo en återremiss böra beslutas på det kammaren dermed skulle ådagalägga att den önskade en förändring i nu gällande lagstiftning. Resultatet blef ock ett beslut om återremiss, hvilket fattades med 38 röster mot 9, sedan först i en genom en preliminär votering med 27 röster mot 23 hade till kontraproposition antagits bifall till förslaget. De 23 rösterna afsåfvos för rent afslag. I andra kammaren egde en temligen vidlyftig diskussion rum. Professor Ribbing utvecklade närmare de båda fordringar han framställt i sin reservation, isynnerhet om examensgarantier fö nödig bildning hos dissenterförsamlingens föreståndare, Rektor Siljeström, motionär i ämnet, förklarade sig, ehuru han skulle önskat att utskottet i vissa fall varit mera liberalt, dock önska bifall till utskottets förslag. Herr Rosenberg ansåg också de speciella anmärkningar han kunnat göra såsom mindre betydande, då förslaget dock i sin helhet innebure ett väsendtligt framåtskridande, och ville derför yrka bifall. Två Jonas Jonassöner, den ene från Kronobergs, den andre från Kalmar län, yrkade återremiss och i detta yrkande instämde Liss Olof Larsson, som påstod, att hans kommittenter och Dalallmogen i allmänhet vore så ofördragsamma, att de icke ville höra talas om några rättigheter för andra trosbekännare och att de trodde, att hvarje förslag härom knappt kunde vara allvarligt menadt. Den som bestämde utgången i andra kammaren var hr Björck, som med stor utförlighet anförde en hop argumenter mot förslaget ur liberal synpunkt, hvilka till en del voro sådana, som kunna anföras mot hvarje förslag, som icke innebär full religionsfrihet, till en del berodde på oriktig uppfattning om, huru långt man i en sådan författning som denna kan gå, så länge åtskilliga i politiskt hänseende inskränkande grundlagsstadganden qvarstå. Talaren slutade med att begära — bifall till betänkandet, men hans argumenter åberopades med det allrastörsta nöje at dem, som ville behålla status quo och derför yrkade ens. k. återremiss. Förgäfves visade herr Hierta vigten deraf att icke skjuta ifrån sig det framåtskridande i tolerans, som utskottets förslag innebure, för gäfves utvecklade hr Blanche en hänförande vältalighet till vederläggning af herr Ribbings examensskrupler och herr Liss Olof Larssons intoleranta utgjutelser; förgäfves förklarade herr Ahlgren, att han frånfölle sin reservation och antoge utskottets förslag; förgäfves uppmanade hrr Jonas Andersson och Ola Jönsson dem, som ha något intresse för framåtskridandet och samvetsfriheten, att icke låta saken falla. Vid anställd votering utföllo 60 röster för återremiss, och endast 54 för bifall. Som man af dessa siffror finner, var icke mycket öfver halfva antalet af kammarens ledamöter närvarande.